GÖTHEBORG. Frejas uppmaning i början af Februari må nrd till Laudsortspressen att öppet och bestämdt förklara sig öfver sin ställning till den nya reLeeringen, hafva vi för vår del lemnat utan allt afseende, och detta som vi anse på goda skäl, ty hvarje uppmaning från den, som icke förer 8 ärligt spel, måste man misstänka, och alt Freja icke alltid gjort detta, derpå har denna f tidning lemnat dagliga bevis, bland annat i sina anfall mot Handelstidningen och dess arlikslar, hvilka hon, i saknad af förmåga att vederW lägga, fafängt sökte beröfva sitt värde, genom det inhastet att de icke alla nedskrifvits af medarbetare 3 af redactionen i Götheborg, utan en och annan af medarbetare på annan ort och deribland af I personer, som tillika stå i beröring med tidnings-redaktörerna i Stockholm. — Tidningen Xajaden, som utzilves i Carlskrona, har dock afgilvit en förklaring, ur hvilken vi. då den upptager och besvarar vissa den liberala pressen gjorda beskyllningar, och bland andra den, att k oppositionen riktats emot konungen personlisen, så mycket heldre anföra en del, som denna beskyllan af den servila pressen i Stockholm ofta rigtats mot Handelstidningen, och vi i de festa punkter i allo delar Red:s af Najaden asigter. Forklaringen i Najaden, hvilken nedskrilvits före Carl MIY Johans död, lyder i utdrag, som följer: Man har anmärkt, att oppositionen i allmånhet på sednare tider tagit en inkonstitutionel riktning, i thy att den så ofta riktats emot Konungen personligen. Vi medgilva och ogilla detta, och vilja ej heller bestrida, att ju möjligen vid ett eller annat tillfälle yttranden kunna hafva förekommit äfven i vårt blad, hvarigenom vi måhända gjort oss sakre till enahanda fel; men — det gifves fel i sjelfva tiden, dem stundom individen icke kan undvika; och må man icke kasta skulden för denna klandrade riktning endast pa oppositionen. Det är sant, att Konungen äger ansvarige Stats-Råd, men utser sjelf desse Radeilvare, och det är ingen hemlighet, hvilket intlytande Konungens personlighet ägt inom Rådhammaren; andra sidan, eller Styrelsens försvarare hafva sjelfve vid alla tillfällen framställt Konungens person på elt sätt, att all opposition emot regerines-åtgärder ofta måst blifva en opposition emot Honom, emedan det varit Hans vishet och klokhet, man lofsjungit för dessa åtsärder. Lika inkonstitutionelt det är att klandra Konungen för regerings-atgärder, lika inkonstitutionelt måste det vara att berömma honom derför, emedan olika åsigter icke äro något brott, och hvarje anmärkning emot den berömda åtgärden blir en opposition emot konungen. Då man från den sidan till diskussion framdrager allt det goda, Konungen uträttat för landet, så må man väl tillåta diskussion häröfver, och icke anse anmärkningar dervid obehörige. Inga privilegier finnas för någondera sidan att få tala utan skyldighet att afhora svar på talet. Mängsaldiga förhållanden inträffa dessutom, då de ansvarise Rådgifvarne i ingen män hafvit något att skaffa med det, hvaremot oppositionen gör klanlrande anmärkningar. vi vilja icke tala om den så mycket omskrilna 1812 års politik, som vis