Regementets Grenadierer, Ilr Ööfverste-Löjtnanten och Riddaren C. 6. ron Quanten, förrättat Commendanls-tjensten derstädes, öfver hvilka, om också sådant fråndrages som ryktet möjligtvis kunnat oiverdrifva, man icke kan underlata att anställa betraktelser i sammanhang med de anspråk man har på en person, som erhållit förtroendet att under den tid den ordinarie commendanten varit fräntagen befälet, lörrätta Commendants-tjensten å en af rikels fästningar. Det är visserligen sannt, att vid betraktande af det sätt hvarpa Hr Öfverste-Löjlnanten förut gjort sig känd, både under sin tjenste-tid vid den Corps der Hr Öfverste-Löjtnanten åär anställd och under den länga följd af år han tjenstgjort som Adjutant hos Öfver-Commendanten härstädes, någon förväntan I alseende på Br Öfverste-Löjtnanten icke kunnat vara särdeJes stor, men det förtroende hos högsta makten som uttrycktes genom förordnandet till Commendant, gjorde dock att man hos tr ÖfversteLöjtnansen förväntade åtminstone att han skulle bemöda sig om att förvärfva den aktning, som ett lugnt och värdigt uppfyllande af pligter vanligen medför; då i stället att doma af det handlinassätt som Hr Commendanten von Quanten iakttagit, han sökt tillfälle till utmärkelse genom raska och kraftfulla otilltagoMånga äro de utmärkande dragen af den ji krastsullhet, som nyfödd, men på samma gång fullväxt uppspirat i bans bröst; många bevisen på det mod — den Berserka-tapperhet, som medvetandet af Commendants-värdigheten och ett högt uppdrifvet begrepp om densammas makt så oförmodadt framhläckt. Vi hafva hittills undwikit att framställa Hr t. s. Commendanten till elt offentligt skärskädande; men då antalet af de kraftfulle tilltag och ätzärder som kommit till vår kunskap, blifvit allt större, har man junselt Hr Commendantens beteenden vara af den. seshafsenhet alt de böra offentliggöras. ; Den senaste notisen från Ny-Ufsborgs sästin ng rör en af lir t. s. Commendanten vidta8 ird med den pa fästningen commeni gen krastälg derande Årtilleri-Besälhafvaren. Sistlidne mandag den 4:de Mars behagade nemligen tr OsversteLöjtnanten ålägga den sisom årtilleri-Befalbafvare på fästningen commenderade kaptenen vid Götha Artilleri-Regemenle Hr F. Klingspor en manads arrest å högvakt, under förevänning af Ar Kaptenens tidt och ofta visade ooesterråtllighet att med osörsrågningaro i afseende på utgifne ordres m. m. vvexerao lir Commendanten, och dermed upptaga hans för andra vigtiga goromal dyrbara tid, i följd bvaraf Hr commendanten sett sig föranlåten anbesalla arresten, för att derigenom återvinna anseende åt i! sitt plänge misskända soarmanskapo. uuligt alla de upplysningar som hittills kunnau erlållas om Kapten klingspors uppförande ot Hr Commendanten, och hvilka upplysninrar synas innefatta fullt tillförlitlig visshet, skall sörhallandet med ybesterråtlligheten att vexerar Hr Ösverste-lLejinanten, helt enkelt bestå deruii, Matt Ir Kaptenen, under tillfälligt samtal den 14:e dennes på aftonen, begärt att ett rum, hvilket sÅsedan längre tid tillhört årtilleri-Belälhafvarens Iimqvarterings lågenhet, och äfven blifvit kapten klingspor i sådan egenskap tilldeladt, mäste äl ställas till hans uteslutande disposition och ej ål vidare, då Hr Kaptenen ernade till Elfsborg utflytta sitt husbåll, begagnas till matrum för commendansen och föstningens Officerare. Nå egot vidare lärer icke derefter hafva passerat. förrän mändagen den 4:e på morgonen, di ti kapten Klingspor, som skulle mottaga en honor. tilldelad källare, men funnit densamma obe ägagnelig för det dermed atsedda behof, neml matvarors förvarande, i flera personers när varo mött Hr Öfverste-Ljinanten på borggårder och efter verkställd hälsning, i bösliga ordalasanmalt att han ej kunde begagna källaren marpa Hr Öfverste-Löjtnavien, med synbar vre de, helt kort yttrat: vjasa! Kapten skall i stäl Så let fa rum på hågvaklteno, och en stundå der ä eller, då Kaptenen blifvit tillsagd att infinna si bos Commendanten, anbesallt honom en mi nads arrest på bågvakt. Händelsen har hårstådes, så vål bland all mänheten, som synnerligen bland Kapten Kling spors kamrater vid Regementet väckt särdele uppmärksamhet — ja ovilja och sorbittring, ; synnerhet som kapten Klingspor städse gjort si käånd att vara en foslig och sredlig man, son undviker Aall tvist enmarare än aff onom fyäftir