Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1844, sida 1

D c——— — han åtminstone ejorde allt, hvad han förmådde. Så t. ex. i stället för att han förut färdats till häst, d. v. s. ridande, till och ifrån kyrkan, beslöt han, att hädanefter göra denna resa till sots. Detta var en lätt sak, då det gällde att besöka moderkyrkan. Men det hände stundom, att han afven ville luta annexerna, eller de sa kallade öfra kyrkorna, höra ett guds ord, och då hade han ej mindre än bortåt tre mil att passera och sådana oländiga backar sen, sådana som dem emellan prestgärden och Stallagårde, hvilka tvifvelsutan på den tiden voro änuu mycket värre än nu, då man kommit under fund med theorien för väsläggning medelst sand och blalera och blifvit lörsedd med länsman inom socknen. Huru han var lilltygad, då han återkom från sadane utflyater, kan ej nog lilligt skildras. ben endast kan dömma derom, som under ruskiat väder, i ruskigt åkdon, sådant som Comministrarne nu för tiden hafva det, gjort denna resa, och som ej förstått alt begagna sig af den gamla Sv. sästfriheten, hvilken folket härstädes aldiig åsidosätter emot sina lärare. En gang var han kallad i sjukbesök till en af sina ssorsamlinasboer, som bodde straxt på andra sidan den förbi prestgardens egor lopande an Det fornustigaste och genaste hade då varit, att besagna den bro, som med lika fasta hvalf som nu, och med ännu bättre handräcken, förer öfver den lilla forsande ån. Men han, i sin försigtighet, längt ifrån att begagna denna letifer pons, som ban behagade k lla den, underkastade sig den mangdubbla mödan, att göra en omväg kring åns Ursprung, och kom säledes ändtligen, fast efter mycken möda, lyckligt fram till