ktan, sedan den gamla prestens misslyckade rsök att nedhugga detsamma. Man undrade, an gissade både hit och dit, utan att koma saken närmare på spåren. Under tiden ssnade den sorut rika grenen vid sin moderams fot. bess plats fylldes af de friska, ria skott, som trädet dref, och inom kort var indelsen utplånad ur folkets miune, likasom enen ur den frodiga löfkronan. Men hvad m då händt, upprepades åter. Sinnena väcks derigenom till begrundande af denna sällmhet och, genom en oftare gjord erfarenhet. t saken så förhöll sig, kom man slutligen, t egna sin uppmärksamhet åt det underbara mmanbanget mellan denna grenfällning och 2 annan händelse. Eken hade nämligen flera anger på samma sätt fält grenar. Den fällda enens plats ersattes allt jemt af en ny, som troligt sort utvecklade hela sin växtlighet och nom kort bildade en lika harmonisk krona om förut. Denna grenbrytning hade man synerligen observerat straxt fore någon af de elerlöljande preslernas död. bå man blifvit uppnärksam pa detta sorhallande, soljde man det red ännu skarpare iakttagelse och tviflade slutigen ej det ringaste om det ominösa eller rosetiska, som låg uli denna omständighet. lafva forntidens och österlandets visa sökt usa sitt des dom i himlens konstellationer: har man sökt mana underjordens skuggor, alt äga oss lifvets och dödens gåtor, eller att iw Sibyllinska böckerne leta de dunkla dragen it ödets outplänliga skrift; så tog man sig är anledning, alt bestämma prestens lilstid,