Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1844, sida 1

— — — Mor Stinas Sagor. För flera är sedan, när jag ännu var barn Å A . ) satt jag mången mörk höstafton, då vinden I och ugslorna hemskt tjöto i de höga almarne och strida regnskurar tappert piskade rulori i I na på Frillesås prestgärd, och afbörde med behaglighet gamla Stinas berättelser af de många sagor, som inom denna ort äro gengångare från forntidens dystra dagar. Gumman var sjelf född och uppfostrad inom detta rika sagoland. Vidskepelse, öfvertro, vördnad och fruktan sör det underbara hade bon insupit med modersmjölken. Berättelsen em konungens graf vid Högaberg, om de dunkla midnattliga skenen på de nära derintill liggande ätthogarne, stromkarlens djerfva, melodiska slag i den lorhilopande åns glittrande böljor, trollpackornas dans vid bergets fot och Elvornas lätta språng i det daggiga gräset, hade varit hennes första själaföda och blef hennes käraste samtalsämne under den länga tid, hon tillbringade i sin hembygd. Denna tro på det underbara, som på visst vis förmängt sig med det ringa quantum al religionskunskap, som hon kunde ega, hade gisvit hela hennes lif dess egendomliga pregel, hade bestämt grundsatserna för hennes görande och lätande; ja, var den lifstuft, i hvilken hon helst rördes och bade sin varelse. Knappt wågade bon börja det obetydligaste arbete, knappt satta ett beslut eller utföra en föresats, om ock af det obetydligaste slag utan att rådfråga de hemliga ledarne af hennes öden, mellan hvilba underbara magter och sin Gud hon ej sust förstod att uppdraga särdeles skarpa gränSFor. Dessa magter bade hon hvarken hört el