Å lika så smaksulla som rika utstyrsel, tagit vår uppmärkssmhet i anspråk. Sammet, siden och guld voro der icke sparade, och den osfverraskade äskådarens öga bländades fullkomligt af den skimrande glans, som utströmmade ur detta tält; hvar och en, som råkade i dess grannskap, försattes i ett angenämt glädjerus af de vällukter, som derur doftade honom till mötes. Ännu mer sinneberusande var dock den oåndligt retande och förtrollande ägarinnan till detta prakttält, nämligen en fransysk adelig dam, Clemence de Valmour, en rik enka, som vid sin makes tidiga ssrånsålle aflagt det löstet att icke förr åter vända sina smäktande blickar åt äktenskapsguden, lörrån hennes lilla tåcka fot vidrört Österlandets heliga jord. Clemence var alltlör retande, ung oeh quick, och dertill alltför mycket fransyska, för att icke finna sitt största nöje deri att se sig omgilven af en svärm, af hennes behag intagne, kärleksjollrande riddare. Voldemar, som på den länga resan funnit tillräcklig lägenbet att närma sig den oemotståndliga damen, föll i de garn hennes retande behag utlagt för horom, och blef en fullkomlig slaf af hennes tallösa nycker. Clemence de Valmour var stolt öfver latt räkna denne kalle, sköne tysk bland sina tillbedjare och se honom bära sina färger. Vi finna begge i fransyskans af vällukter dostande tält. Den unge korsriddaren sitter vic den på en divan hvilande damens sötter, srossande i hennes anblick, sugande salighet Ut bennes ögon, och under det hennes ena sammetolena, liljehvita hand leker med Riddaren: