ningar. — Om röstlängds uppgörande för agälle, och hvad med detta ord bör förstäs, stadgas i 49 3, och är derom ej vidare att säga, än all tiden, då nämde förrättning bör ske, väl äfven. kommer att bero på rinsdagens början; att det bör ske i god tid, på det intet matte fördröja valet, är naturligt. Huru vidare med röstlängd. forhallas bör, vidröra 20de och 21sta 22, och hvaraf erfarenheten får prosva äåndamalsenligheten. Nagot särdeles anmärkningsvårdt synes oss ej vara i dessa 22:s föreskrifter. — 33 22, 25, 24 och 25 handli om valmanna-val, som oss synes, ganska rihtiat och tydligt. — Att riksdögsmannavalet bör kungöras minst en månad förut, som 26 2 säger, finna vi ganska riktigt, och sa länge det ej är alldeles alskafladt ail vanhelga gudssjensden med verldsliga saker, må det älven ske i kyrkorna. — 27 2:s föreskrift om riksdagsmannaval utmärker sig för sin enkelhet och tydlizbet. — Bestämmandet deraf, att mer ån haliten af de afgina rosterne fordras, för att anses vald till riksdagsman, tyckes oss gauska riktigt; ty eljest hunde ju nagra få afgora denna vigtiaa sak. Så kan också noggrannheten vid protohollet, föreskrilven i 29 2, ej annat än hilligas. — Fullmakten, föreslagen i 30 ? för riksdagsman för landet, är lika enkel och hlar, som den för städer 2 17, och saledes dervid ingenlina att anmärka. — Riksdagsmannavalets förritande vid öppna dorrar, och alla anmärkningars upplagande, som stadvas i öl 2, är, som sig bör, i en konstitu ionell stat. — höreskrifterna i 52 35 2 äro lika enkla, som natutlisaa— Så och det som bestämmes i 34 2; ty otillbörligt är det, att mer än ett valdistrikts röster förenas hos en riksdagsman, såsom nu så ofta varit fallet. — Skarpt bör också hvarje underlatenhet af ombetsman i dessa vigliga ämnen bestraffas, som 35 2 bestämmer: ty valrätten till solkombud är tvifvelsutan folkets förnämsta palladium mot förtrycket. Å (Fortsättes).