Reprenentations-Reformenvi gå nu ati upplylla det löste, vi redan nge gisvit våra läsare, att närmare behandla etta hogvigtiga ämne, ett ämne hvarpå vi väa påstå hela Sveriges framtid hvilar. Hvad i i allmänhet tänka derom och huru vi anse et hvilande Förslaget till en förandrad Natioal-representation, med alla de brister, man, ved skäl och oskäl, förevitar det, såsom dock ida bättre förnuftsoch ändamäls-enligare än en gamla syrdelningen, samt att det, till följe eraf, utan vidare förbehåll bör ansagas, hafva redan längesedan tillkännagisvit. Vi anse et imellertid som en helig pligt för hvarje ublicist, ja, för hvar och en, som interesserar g för fosterlandets väl, att, genom en närnare granskning af nämnde förslag, motivera ch bekräfta detta påstående, och det är detta i nu, efter förmåga, ämna göra. Åått det ej kett förr, bar varit af det grundade skäl, att i hittills ansett det för tidigt, emedan hvad m kunde anföras, så lätt kunde glömmas, tills et egentligen skulle verka, det vill säga tills ästa riksdag ; ty så vigtiga våga vi ej anse åra ord, att de skulle väcka mera uppmärkmhet, ån tidningars i allmänbet, hvilka blott unna anses för väckelserop, förtonade i rymen, då de uppfyllt sitt ändamål att väcka, om e ens alltid göra det. Hade vi således förr tförligt yttrat oss öfver representationens vitalåga, så hade det varit nödvändigt, att, såm vi anse dem, som redan gjort det, böra öra, än en gång upprepa det sagda, och vi ro inga vänner af tautologi, ehuru bra det bland kan vara till syllnad för dem, som afva brist för sina många spalter, hvilket, vid le många och vigtiga frågor, som nu äro i gaorna, och vid de mångfaldiga ämnen, som rbjuda sig till behandling, dock ej gerna borde unna inträffa för någon, alldraminst för vårt, jemförelse med hvad vi skulle ouska, och mnena behöfva, inskränkta utrymme. Längre orde vi likväl ej heller dröja med uppsyllanet af vårt löfte om den föreslagna representions-förändringens närmare skärskådande; ty sven om vi ej skulle få riksdag, förr än nåta år, så torde den återstående tiden fullt behölvas till hörande och begrundande af hvad om kan sägas mot och med, för att derefter oget öfverväga och öfverlägga saken, välja det ästa, samt fatta sitt beslut, hvilket i vår tanke, j kan annat än utfalla till förmån för det nya epresentationsförslaget. Skulle, hvartill nu är li sannolikhet, riksdag inträffa förr, så är et så mycket nodvåndigare att hatva ilräavarande vigtiga sak undangjord. Vi vilja å gå den våg sjelfva förslaget ger oss vid anden, och, punkt efter punkt, följa det på spåken samt granska det. Vi förutsätta dervid läkarens kännedom om sjelfva förstaget, hvars aftryckande skulle upptaga alltför mycket rum. Den första bestämmelsen i Val-lagen, nämigen att Valrått tillkommer Svensk man, som ekänner sig till Christna läran, fyllt 24 är, ch 5 år varit i riket bosatto; förekommer oss ullkomligt ändamålsenlig och rättvis; ty i fråga m medborgerliga rättigheter bör ingen skillad göras för några olika meningars skuld i eligiöst hänseende, endast grunden är den rätfr . —