Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1844, sida 2

ma: god natt, så obekymradt, som om hon hoppats få återse honom följande morgon ; hvarpå hon sjungande försvann i porten. Underbara flicka! tänkte Woldemar, och i djupa tankar begaf han sig bort till sina dobblande kamraters lag. II. Dagbråckningen hade den följande morgonen knappt lyftat nattens mörkaste slöja, förrän det unga ridderskapet redan var färdigt att afstäga, och syntes endast halva afvaktat det svaga upptindrondet af den första ljusstralen. Utt lorfärligt brah och dan uppstod då der i blanka rustningar klädda skaran på ystra hä slar, som jemt stegrade sig, tägade genom sta dens gator ned till Donaustranden, för at iuskeppa sig på de segelfärdiga sarkosterna På alla ansigten stod att läsa den mäst brin. nande lust för ädla bragder, endast på Wol demars sköna ansigte hade dystra moln lägra sig. Under det de andra i högljudt tumult stor made kring honom, blickade hans våta ög stirrande ned i de kalla, brusande vågorna a den kölplöjda Donau. Ha! utropade han i sitt inre, ha! hor är trolös! irutna äro alla bennes ljufva eder sönderslitet den trogna kärlekens band! Der före var det saledes hon var så munter, lyn net så förändradt, den sista aftonen! Dersör var det således hennes smärta för min förlus var så kort! Ack, alt jag blott ett enda ögon blick lät denna drömbild af quinnotrohet rym mas i mitt hjerta! Och en tär rann öfve den unge Riddarens bleka kind. Orsaken till denna hastiga sinnesförändrin;