i egen, emedan den anser dem alltför in-inl vi beklaga då, att denna notis ej kan ra nämde Red. till någon nytta, den fär då feed stå här för profanare läsare, som det nske kan roa att veta hur Mysteriernas näÅ skabrosa litteratur frodas och utvecklar sig. vi lemna derhän huruvida det må vara grundssenligt eller ej, att Kronprinsen är förordnad i föresta regeringen under Konungens sjukm; men da detta nu en gång skett kunna ej undgå att anmärka den anomalien, att onprinsen icke dess mindre fortfar att sunra sisom General-Fälttygmästare, Akademi-kansO. s. v. En naturlig följd af kronprinsens ordnande till Konung, borde väl eljest vara, han under tiden afklädde sig alla andra aktioner, — som egentligen vore rättast, att 3 kunglig person alldrig beklädde, — och att dra förordnades dertill; ty en Konung, om fen blott tillförordnad, bör väl aldrig hos sig rena poster, för hvilka han måste ansvara instyrelsens högste vardare och äfven inför sionen, han bör väl aldrig utöfva tjenster, lka han tillika bör kontrollera. — Det är på nna oomkullstötliga princip, vi äfven grunda nstående påstående om otillbörligheten för soner, börande till det regerande huset att bläda statens tjenster, och, i närvarande fall, opas vi derför åtminstone snart få se förInande utfärdadt för andra värdiga personer bestrida General-sälttygmästare-och andra ister, hvilka Kronprinsen åtagit sig. — Man He väl tycka att Gyllenoch Silfverlparne sramdeles, såsom hittills, allena kunstöda svenska artilleriet och andra undernade tjenstemän sina respektive departemenmen man bör väl ända göra något, äfven det blott vore för formens, för ordningens Id; om ej allt skall nedsjunka i det närndes kaos, som, att döma efter rådande auIcier, hvartill nu vidrörda förhållande äfven räknas, fruktansvärdt, jemväl kommer att a i framtiden. såsom ett bidrag till Landshöfdingarnes hiria torde äfven den sägen kunna tjena, som egär om Landshöfdingen i Christianstad, nämn, att han, med förbigående af förtjente slsökande bland sina underlydande, för hvilIdet väl är en chefs skyldighet att, i första amet, sörja, till den ledigvarande Magazinskaltareljensten, förordar en gammal, på afd tjenande militär, hvilken redan länge, tvertt lag, innehaft en Saltpetersjuderiuppsyningsas ljenst. Är det sannt och skulle det lycatt. emot all tillbörlighet, forskaffa näml gamla militär denna tjenst, så vore derim ännu en inkräktning gjord på civiltjennånnens område, hvilket redan är så beigt kringskuret genom de fetaste tulloch t-tjensters tilldelande, såsom pensioner, åt enta eller utlefvade militärer. Man kan dock vänta, att det skall gå annorlunda, då cheie, från tull-inspektorer, ända till landsherI, till större delen, sjelsve äro gamla militäMen billigt vore det åtminstove, att dessa ide salunda erhålla så tillsägande pensionsster, deremot ej. finge andra pensioner, änge de hade dessa, utan de sålunda spae pensionerne komme de verkligen tjenstlöse ilörerne eller de illa lönte, ännu tjenande odo. Måhända skulle de då vara mindre Ba att intränga på den civila tjenstemannaan, sedan de ej mera duga till den miliom de ens någonsin dugt der. Men vi a lemna dessa allmänna reflexioner och återitill ryktet om Landshösdingen Rosens förtill Magazinförvaltare-tjensten för den gamIhmilitären. vi säga uppriktigt, vi kunna ej Å det, ty det vore at alltför mycket glömsin pligt, såsom chef mot sina underlydanVi hafva blott anfört det för att fästa uppksamheteir derpå, om någon eld ändå skulvara orsaken till denna rök, och, hvarom 2, gifva tillfälle till vederläggning. Utgången se imellertid bäst af allt ådagalägga det sanförhållandet. — SR