Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1844, sida 2

hos vår hjelte var en i en mantel insvept, manlig gestalt, som, när Woldemar drog med hären genom gatorne ned till skeppen, smög sig ut från Marias kammare, och i dagbrackningens halsdunkel försvann för den af alla svartsjukans quol plågade ynglingens spejande öga. ö Hade icke tiden brädskat, hade han icke blisvit släpad med i de öfrige riddarnes tåg, så skulle Woldemar i samma ögonblick förskaffat ljus i den natt, som så plötsligt inträtt i hans hjerta, och — hämden, den skulle han väl icke heller förglömt! Med den förfärliga misstankans gistdränkta tagg djupt intryckt i sitt af kärleksqval och svartsjuka darrande bröst, sade den unge korsriddaren sin fädernestad för alltid farväl, och knappt hade de på Donaus böljor sakta framglidande sarkosterna förlorat Regensburg ur ogonsigte, förrån Woldemar fast beslutat att slita den skändligt trolösas bild ur sitt blödande hjerta. Och Maria? — Hon anade icke hvad som föregått i hennes Woldemars bröst. — Stackars flicka! (Fortsättn.) — — — ETT TESTAMENTE. karlen af Coventry, som nyligen aflidit i England, testementerade Miss Brunton en årlig pension af 50 Sterling till belöning för hennes dygd. Man skulle med rätta förundra sig öfver detta besynnerliga infall al Earlen att med penningar belöna en flickas dygd, om denna flicka befunne sig i en ställning, hvari det icke blef svårt att sörblifvs dydig, men Miss Brunton är — Skådespelerska.