Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1844, sida 3

Den förvånade drängen öppnar, finner rumvet tomt — och annars ingenting utom på tt bord en lagerkrans med blad af guld, som man en gang kastat till Pietro, och hvarom följande skrilvelse var virad: Jag försakar dina lagrar, du vittra Neapel. Mig ser du aldrig som sångare mer. Jag är idel modigare än mina fiender, och lemnar dem, hvad de så länge önska — plats! Pietro Barbi. Man kan tänka sig, att bela Neapel råkade i bestörtning öfver detta plötsliga afsked, och att den nye sångaren alls icke behagade pu bliken. Men hvad man icke kan tänka sig och derföre här tillborligen omförmäles, är all Fabio i en duell med Frazzelino för Pietro: flykt skull förlerade spetsen af sin stora näsa, och Puckelryggingen, i hettan öfver förluster af Pietros halsva sold, 5 fingrar på sin högr: hand. Visst 5 eller 6 veckor ströko Impresario: och Markisinnans besoldade milsvidt omkring trakten, för alt uppsöka Pietro, men förgåsves Sångaren Barbi var och blef försvunnen. En kall vind pep i trädtopparne, som efte hand beröfvade deras löfprydnad, pekande me halfnakna grenar mot himmeln, förkuonade vin trens annalkande. Klockan var ungefär 7 p aftonen, då en vandringsman drog landsväger framåt, som vid foten af Caslellet St. Elmo le der till de skönaste slätterna i trakten. Stödd p sin knölpåk, den lilla ränseln på ryggen, dei lätta halmhatten på hufvudet, vandrade hal