Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1844, sida 3

ligen. För återstoden af sin sordna lilla rikedom utvidgade han hus och landtbruk. Omsilven af sin dyra Rosaura och 2 englasköna barn, arbetade han i sin lyckliggörande enslighet sa ifrigt och flitigt, alt ingen i den simpla landtmannen, såsom han i dag plöjde sin åker, i imorgon sysslade i vingarden, anade den högt firade sångaren harbi. lian brydde sig icke mer om konsten och sina tidigare lefnadshändelser, och sjöng endast på stora högtidsdager i choret af bykyrkan, som då visserligen var alltför liten, ty tusendetals personer strömmade ut från Reapel, för att höra honom, och återvände hvarje gäng med den smärtande öfvertygelsen, att de genom afund och nedriga habaler förlorat den bästa sångaren på deras tid. (Slut).