Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1844, sida 1

Tenoristen.) Berältelse af Frans Xaver Told. Förljust ville Pietro sluta den sköna quinan i sina armar, då i det samma Markinnans förtrogna inträdde i rummet, och, vånande sig till Pietro, sade: — Forlåt, Sennor, att jag slör, men er bet, den trogne Tomasio står dernere med två untimmer, och begär att få tala vid er. — Två fruntimmer? frågade Markisinnan, ch hennes ansigte öfvergöts af en glödande dnad. — Två fruntimmer? upprepade Pietro förånad och grep efter sin halt. — Du kommer vål straxt igen? frågade larkisinnan ångsligt och med en forskande lick. — Straxt på stunden, hulda väsen, svarae Pietro, och ilade nedför trapporna — doch ästan orörlig blir han stående på det sista rappsteget, läpparne darra, ögonen tindra, ovillrligt lyttas händerna, och med utropet: Mojer! Rosaura! störtar han i armarne på de gge sruntimren. Det var en hjertskakande anblick. Sedan en stunden, då han i habios sällskap lemnal tugan som sett honom födas, hade han icke ersett sina anhöriga. I början sökte hans läare med afsigt att förekomma det, och sederera var den firade sängaren sjelf så upptaen att han väl blott sällan tänkte derpå. an understödde dock rikligen modren och — — ) Se G. H. o. S. T. N:o 21. 23.