Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1844, sida 1

Tenoristen.) Beråttelse uf Frans Xaver Told. Hela Neapel var I rörelse. I alla gathörn amlade sig grupper omkring theatern San Carlos jälteaffischer. Efter som de nysikne läsarne trängdes så kring de på knutarne uppklistrade affischerna, mäste något utomordentligt vara å färde, hvilket tydligen gaf sig tillkänna i hvarje rörelse — och så var det också. Pietro Barbi, den unge fiskaren från San Georgio, en elev af Maestro Fabio, den der redan tillfört de sköna konsterna så mången talent, uppträdde i dag för första gången inför Neapels konstdomarepublik, för att få bekrästelse på sitt konstnärskap. Hvem som sett Barbi sör 18 månader tillbaka i den blåa linneblousen, de plumpa träskorna och den söndriga halmhatten, skulle visst icke nu i den graciösa gestalten med det svartlockiga hufvudet, de smäktande ögonen, och melankoliskt intressanta dragen igenkänt den fordne fiskaren. I alla hans rörelser låg en viss adel, och när han sjöng, hänryckte han alla genom det småltande i sin röst och det älskvärda i silt söredrag, med ett ord, Maestro Fabio hade alla orsaker att vara nöjd med sin elev, ty han såg tydligt, att han i honom funnit den guldåder, han ansåg nödig för sin ålderdom. Det var en stor heroisk Opera af en firad compositör, hvari Barbi för första gängen beträdde Thalias tiljor. Han hade redan fler: gånger på sin Maestros söranstaltando sjungit ) Se G. H. o. S. T. N:o 21.