Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1844, sida 1

Tenoristen. nd Berättelse af Frans Xaver Told. Åstoneun var inne, ur det blå sjerran manaoh klockorna vänligt till hvila efter den tillänsådupna dagens mödor, och deras vemodiga widgtidliga toner, som så röra och lysta menosinnet, väckte ur deras sunderingar tvenresande, som på välsödda muläsnor tågade Nen framåt från Poriici till San Georgio, en en men vidtbekant ort. Den ene ryttaren, lång, mager gestalt, med ett ansigte, hvari melsen och tiden med jerngrissel skrifvet vexÅnde minnen, gjorde en högst lojlig fivur i han satt och skumpade på sin åsna. Hans Tickar foro under tiden öfver den majestätiska san, som höjde sig på hans fårade anlete antt Elnas dystra spetsar ur lavalagret, ut i oft vida sjerran, som under den rosendoftande tonsvalkan leende och täåckt utbredde sig i ungAmlig skönhet. Den bländande hvita skjortRasen, som i rika veck nedföll öfver hans issformade skuldror, och de få, af ålder gråunyde härstråen, som i tunna lockar bekransasf3 hans panna, upphöjde än mer hans redan arr öfrigt starkt markerade drag. bet besynerliga i hans hållning, så väl som hela karl, som med sina långa spindelben sökte att xlålla sig fast på silt fromma ök, retade ovilligt hvarje mötande till löje. sälMen i ännu starkare rörelse sattes skrattRAxsklerna af kamratens putslustliga utseende. et var ett sitet, osynligt kryp till karl, som äa hulda modern naturen utom en försvarS mage äfven så rundeligt tilldelat bröst och j