ningen än den första Af ömhet för er, hulda varelser vid Marys ålder, med hennes täckhet, kärlek och svaghet, vilja vi sladdra ur skolan, och till hugsvalelse för er barnsliga nyfikenhet förkunna: att Noöl ej en enda minut under sina melankoliska och vidriga stunder glömde Marys sista ord. Förgåt mig ej och upphör aldrig att älska mig.P (Slut). — —