Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1844, sida 2

— Vinterbladet för den 29 sistl. Jan ari innehaller, med anledning af H. M. konu igens befarade sränsålle, följande uppsatts; oc då vi i allo delar de åsigter, som deruii u tala sig, göra vi oss ett nöje af att reprod cera densamma, så lydande: Stockholm d. 29 Jan. kl. 9 f. m. Mer än tillräckligen bekant är redan, att 1 sÅl. konungen sjuknade i fredags på morgonei Sjukdomen, ehuru ytterst betänklig för en ått. tioårig man, anses dock ännu möjligen kunr bärvas; men den är i alla fall en hemsk på minnelse, ett memento mori, om hvars bety delse man icke kan bedraga sig vid de äret Det vore då väl, om den styrelse, som ska vidtaga vid en thron-förändring, i tid begrur dade, hvad hennes fred tillhörer, och sökte g ra sig en tämligen klar soreställning om, hva hennes kall och tiden kråfva. Vid Carl XIII. frånfelle inträffade i det hela ingen regement förändring; statens tommar hade redan läng legat i samma hand, som vid dödsfallet blo ostensibelt emottog, hvad hon hela tiden i sjelfva verket innehaft. Nu deremot motser natione en verklig regementsförändring, betraktar me spänd oro de första stegen och vill af dem dra za slutsatser till hvad hon kan hafva att hop pas eller frukta. Det första, som den nya styrelsen bör halv mod att göra, är alt le åt vissa kannstöps re, som föreställa sig svårigheter och saro och behof af konstiga manövrer och fin poli tik vid thron-forändringen. Desse kannstöpar se i syne; säkerligen har aldrig en ny fur stes uppstigande på thronen försiggålt lätlar och lugnare, än den nye svenske monarken kommer alt för sig gå. Europas ställning är så dan, att vida betänkligare och mera vidt ut seende tilldragelser fatt passera opålalt; ocl äfven om (hvilket vi icke veta och icke bry os med att vilja veta) på något båll beräkninga eller antipathier skulle finnas af mindre gyn nande beskaffenhet, så kunna desse dock ing; farhågor inse. När en hel nation, med starl och enhällig röst, fordrar äfven såädant, son efter bestående statsrätt icke borde tillåtas, si grumsa möjligen kabinetterne, men låta docl passera (se t. ex. Belgiens konstituerande til egen stat, Greklands b:o, Brasiliens D:o, m. m.). och huru mycket mera skulle man då icke äga förutsätta, att en händelse, som länge va. rit erkänd och med bestående statsrättliga förhällanden enlig, skall för sig gå utan ringaste motstånd eller ens uppseende! Men elt oestergilligt vilkor härför är, att man ställer sig så, alt nationens sympathi ögonskenligen är medi spelet. Till den ändan åter erfordras åtskilI:gt, hvaribland det minst nödiga visst icke är, alt man visar sig fullkomligt lugn och tillitsfull, icke ser i syne eller söretager barnsligheter med port-slängningar (såsom vid carl XIII:s död skedde) eller dylikt, hvilket förråder oro och misstro. IIvarken mot ineller utländska fiender, i fall sådana funnes, är en stängd tullbom något värn, antingen fråga är om våld eller stämplingar. Men det är icke nog att med lugn och förstånd taga emot arsvet: det är, såsom vi sagt, icke deruti, som det största problemet ligger; detta ligger uti att noga inventera och göra sig reda för, hvad sou förefinnes, och hvad som är till att göra. Hvad förefinnes då i sjelfva verket? Jo, ingenting mer och ingenting mindre än alla de stora samhälls-frågorna olöta. På mera än ett tredjedels sekel har man cke hunnit mera än att undanskjuta eller uppkjuta dessa frågor. Den nya styrelsen må icie hoppas alt kunna fortgå på samma bana; lessa frågor äro mägtigare än hon och måste, id Gud, tagas i allvarligt öfvervägande, prölas, lösas. Det går icke längre att med ett uperciliost trots förklara dem för ett påfund Å revolutionärer eller grillfängare. Nationen ar uthärdat detta, emedan hon trott sig kunia molse snar ändring; men skulle icke änring komma vid den tidpunkt, som så länge arit afvaktad, då skulle hon med djup tröstöshet se sitt öde. Främst på listan öfver dessa olösta srågor, om den nya styrelsen sar i arf efter den gam1, står representations-reformen. Detta vilkor or nationens hopp att nagonsin höja sig till rast och sjelfmedvetande och organiskt lif, an12s för 54 ar sedan icke kunna lemnas oupplUIdt, och frågan har i 54 år blifvit kringungen med toma ord om längsamt mognane öfvertygelse? och annat dylikt. — Lagar