Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1844, sida 2

:A:A:: 64 elit U1011 11.IS0D1C IIUICUVU1— gares heder och ära är för honom sjell och ! hans vänner ingen obetydlighet, och en genom beskyllningar för riksförräderi upphetsad pöbels möjliga sjelshämnd är af den betydenhet, att Statsmakten måste behandla den individuella forolämpningen såsom en sak af vit för det allmänna. Icke heller är det en obetydlighet, att låta de Konservative få ohejdadt söka nedsätta i opinionen en af progressismens standarförare, äfven om han icke skulle tillhöra nyansen, isynnerhet i ett land, hvarest de snart äro räknade. Ja, i Frankrike har det ansetts af politisk vist, all Legitimister och Republikaner göra gemensam sak. Läsaren erinras nu derom, att Ins:s första! artikel hade till föremål endast att upvisa de af Biets vrängda framställningar till allmänhetens förvillande, som berodde på Biets selaktiga öfversättning af den Engelska versionen af Grelve D. Frölichs franska bref till M:r Rigaud, äfvensom nedrigheten alt på denna oriktiga o00versättning grunda högst gemena om just ej bastanta (oförstörbara?) beskyllningar, och derigenom förleda andra, i språket lika okunniza, alt iaga ut diedel, ropa på riksförräderi, och dylikt. Dervid visades och utpekades senom hursiv stil, att ordet secure (egentligen, och oberåknadt möjliga metaforer, som det icke är tillständigt använda, utan då omening eljest upstar) betyder sålta i säkerhet, göra säker. bet oaktadt säger Edmund, som icke lärer kunna bortlågga vanarten att icke reserera en molstandares ord och argumenter riklist, i N:o 288 af Sv. Biet, alt Ins. söker bevisa. att hiet gjort sig skyldigt till vrångda framställningar till allmänhetens soörvillande. då det i perioden om fästningarne öfversatt secure med bemäktiga sig och icke med försäkra.? benna sednare förvrängning synes ämnad alt öfverskyla Biets första förplumpning, emedan kontrasten mellan dessa termer och den råtta är helt olika. Genom den term, som Biet här tillbytt sig, synes det också söka ett stöd uti anslutningen till det i Dagl. Allehanda nyttjade ytirycket försäkra sig om Ins. nämnde väl ordet assekurera, som är synonymt med försäkra i vissa fall; men detta skedde icke da rätta betydelsen af secure uppgass, utan da det sades, att Ofvers. i Biet blott behölt erinra sig betydelsen af ordet assehurera för att finna, att det förra icke gerna hunde betyda bemäktiva sig. Dessutom är det en dumhet att tala om att försäkra sassekurera) sasiningar, ehuru den icke innehåller en aldeles så Rosen-rasande galen tanka, som den, att ett privat sällskap för freds befordrande skulle uppmana nägra nationer att bemäkliga sis andras fästningar: och denna dumhet har Edmund sålunda sokt i smyg sälta på Ins:s räkning. Vidare framkommer Edmund med den osanninsen, alt Ins. våäsnas för det biet vid sorsvenskningen begagnat ett reflexivt begrepp i stället för clt aktivt; ty detta omnämdes blott. helt enkelt sisom ell bevis på bristande nogorannhet i en sak, hvilken Biet ansåg af den vigt, att hela perioden derom Skulle tryckas med Initial-bokstälver. Denna osanning är också icke aldeles oskyldig, ty den är ställd så, som skulle man velat intala de läsare, hvilka ej sett upsalsen i Aftonbladet, att den vore löjligt pedanlisk. Slutligen ger Edmund sig till att sosisticera och deråsonera alldeles uppåt väggarna, då han säger , alt af Ins:s förklaring sknlle följa, att franska originalet har assurer i stället för Sassurer (liksom alltsammans icke kunde vara ett simpelt tryckfel, tillkommet på det sätt t. ex., att man ganska korrekt öfversatt sassurer du :;sort med secure the fate? då a illa skrihet lått kunnat få utseende af or och e af s, och fate salunda läsas som forts) och att det eljest blott förvärrar saken, emedan att bemäktig sig (!!) ett folks öde, är till och med mera komplett (?) än att bemåktiga sig dess sastningar. a da Edmund icke en gäng så pass fran— — — — —— — syska, alt han kan riktigt osversätta en så lått fras? eller hörer han till de der VäderziftsHerrarne (grip-hominesy, hos hvilka ideerna gripa, bemåktiga sig, aarresteras blifvit fixa. Begriper Edmund icke att tankan att bemäktiga sig elt folks öde är en absurditet, men att det deremot sinnes slere sredliga sätt all söka försäkra sig om detsamma, säsom längre fram skall visas. Ins. har också icke påstatt, att den engelska strofen riktigt återgifver den franska, utan endast att den förra icke har en sådan betydelse som Biet zilvit den, och likväl säger Edmund alt Ins:s försvar är omöjligt, om i franska bresret star aseassurer du sort. Hur står det nu lill med stjelpningen och klientens starkare sastbindning? min lärda Herr Språkmästare! — För konseqvensens skull är Edmunds sista fras en osanning, ty han anförer ett af Ins:s yttranden kategoriskt jakande, ehuru det blifvit uppställt hypothetiskt nekande. Fortsättningen af den till Aftonbladet insände artikeln följer