sten sig med att recommendera sina ossicera re och soldater fördubblad vaksamhet och på passlighet. Tre tusen ducater utlofvades på nyt at den som levererade sacomos hufvud lägret. Atta dagar förflöto. Alla mornar gick öfver sten. till förposterua för alt få veta om de belägrade icke gifvit sig : derefter sick han till baka till sill observatorium, riktade sin kikare på bergspetsen, varseblef nägra banditer, som sutto med benen hängande utöfver brädjupet. eller lågo och stekte sig i solen; då lat han hämta Antonio, som sade: iag svär ers exel lence all så framt de icke äta gräs som cani ner eller sand som mullvader, inser jag icke hvaraf de kunna lefva. Sedan ofterskickades doctorn. som svarade honom: det skall, ofelbart, blifva i morgon, öfverste; menniskokroppen kan icke uthärda mer ån 5 till 7 dygn utan föda, och i morgon skola de gisva sig eller vara ihjelkungrade. Latom oss sa vår frukost, öfverste. : Tolfte dygnet förlorade öfversten täålamodet; sonn vanligt lät ban framföra Antonio, och shickade älven efter rezementslåkaren. Denna gånnen sade han dock till banditen: du är en skurk; och till doctorn: ni är ett not. Derpå befalte han doctorn gå i arrest, och Antonio alt tänka på sin själ, så vida han trodde sig hafva någon, Doctorn lydde med en militärs passiva lydnad; men Antonio, han trapade på ölversten, som redan aflägsnade sig. — Öiverste, sade han, när ni har latit hänga upp mig, så bar ni icke derföre kommit ett steg. längre och de deruppe skola icke en dag