Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1843, sida 2

ist som biadet var särdigt att läggas under ressen, erholl Privatbanks-direktionen underrätelse om, att namnen på de tvenne medbrottsve uppgilvils vara Sundell och Leckselius. (Sk. M. Följande skrifvelse srån General-consuln v. tabl till Sk. Privatbanks-direktlionen slemnar ågra ytterligare upplysningar om den tilltänka forsalskningen: F. d. Kapten Rosenqvist af kershult, jemte 2:ne andra Svenskar, hvilka tifkommit från London; hafva blifvit inmananade i häkte för tillämnad förfalskning af Skänka Privatbankens sedlar å 40 Rdr Bceo. Vid len i dag började Polisundersökning, dervid endast den förstnämnde kunnat förhöras, har, )aktadt hans nekande, sadane omständigheter orekommit, som utvisa en utgrenins af företaset i London, hvarest jemväl papperct skall vara tillverkadt. kärca 4000 blanketter, lika med hosgiende, äro seqvestrerade, och meningen lärer varit alt tillverka 30007 st. pr mänad. Tiden och diligensens afgäng till kiel, medgisva icke att lemna vidare detaljer ikämnet, men jag anser det vara af yttersta vigt, att någon å Privatbankens vägnar måtte här genast infinna sig, för alt följa ransakningen och tillse allt hvad dermed sammanhang äger; öfverlemnande dock detta allt till direktionens egen pröfning. Hamburg, Konst Svenska och Norrska Generalkonsulatet den 15 Dec. 4845. Herrar von Olthoff och Teliefsen, bekanta för deras sceniska föredrag i costymer af Bellmans sånger, eller deras såkallade Bellmanssoireer, muntra i åminnelse, företogo i somras en utflyckt till Köpenhamn, der både den store skaldens sånger och nämnde Herrars föredrag af desamma vunno mycketäkbisall. En i köpenhamnerbladet Fdrelandet insänd artikel innehaller rörande Bellmanssängarne följande: — Här om dagen osverraskades en intimare skrets på ell det mest angenäma sätt genom I det den tillfällighetsvis fick höra de nyligen till Köpenhamn anlända Hrr von Olthotf och Tellefsen, som föredrogo den herrliga svenske skalden Bellmans sånger, och det i costymer, således ganska lika med de humoristiska charaktersbilder, som svenska konstnärer, inspirerade af Bellmans sånggudinna, frambragt. Som bekant är, röra Bellmans sånger sig i folklifvet, och en mängd personer förekomma här ständigt med samma namn och charakterer, hvilkas koniurer Bellman sjelf har tecknat så sskarpt, att Målaren nästan drag for drag kan följa dem med penseln. Dessa sånger falla också ofta in i dialogen, så att det blir en möjlighet att göra dem till föremål för ett slags framställning. Till sitt väsende äro dessa sånger dock rent lyriska, hvarföre det väl voro rätstast, att endast en person föredrog dem med hbehörig nuancering af rösten, emedan det öfpverlemnades åbörarne att enligt deras santasi tänka sig de uppträdande sigurerna med deras kända maskering och kostymer. Sålunda föredrages ock allmänneligen dessa sånger i Sverige, och åtskilliga, t. ex. den nyligen hädanil gångne comikern Hjortsberg, hafva i denna genI re gått ända derhän att skänka deras landsmän en sann konstnjutnin2. Men när man ser t och hör Herrarne von Ohthoff och Tellefsen, måste erkänas, att talangen här vid lag danat -len ny och fullkomlist behörig form för dessa -Sångers föredrag, hvilket äfven allmänt erkänts i Sverige, der dessa Urr i flera städer med vr I stort bifall låtit höra sig och försatt deras pu-blik i enthusiasm. Isynnerhet utvecklar Hr von Olthoff en deciderad, betydlig skådespelare taslang, hvilken kan i den riktning han af egen böjelse och intagen af den Bellmanska sångmön valt sig, utbildat till en hög grad af fullkomlighet. På ; oss danskar gjorde hans spel stundom ett eget vemodigt intryck, emedan vi tyckte oss se vår Frydendahl igen. Både i sitt yttre och I sitt spel bar han mycket som påminner om ) denne. I hans spel ligger icke endast ssanning, antingen ban uppträder som Fader Movitz eller corporal Mollberg eller som Christian Wingn mark, och hvad de allt beta dessa hellmanska lhals, utan deri ligger äfven finesse och gratie och det framgar med en egendomlig produktiv llharå frihet, hvaruti ban visar sig andeligen pbefryndad med sitt fåderneslands. store sångare, ä I fr Tellefsen understödjer honom ganska bra i de secundära partierna och gaf t. ex Ulla WinTJ blad på det sbalkahliga, halft parodierande mauerel, som är oss bekant från fruntimmersroy lerna i Studentcomedierna. Ehuru ingendera 3 1 Bör anspråk på att anses som sångare i ordets högre bemärkelse, hafva de dock klanglulla, rena röster, hvilka de fördelaktigt veta att begagna. AR ele — — — del En ung skicklig ärtist srån Stockholm lårer,