Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1843, sida 2

vände sig om: en man stod stodd på sin karbin och belraktade dem. Ja, det var sannerligen en man, och hans drägt viltnade om hans handtverk. Han bar en hög calabresisk hatt, alldeles brokig af hvita och röda band; hans hår hängde i flätor på båda sidor af hans ansigte: stora örnhängen; barhalsad; en vest med knappar och snören af sillver. äkta neapolitanskt arbete; en tröja i hvars kn pphål hångde, hopknutne i ena ändan, tvenne röde silkesnäsdukar : hans trofasta Padroncina (läder gördel), full med patroner och tillknäppt mec en silfverplat; ett par blaa sammetsknäbyxor oct strumpor fästade på benen med små läderrem mar som sutto fast i sandalerna. Lägg häriil ringar på alla fingrar och ur i alla fickor, oct 2 pistoler och en jagtknif i gördeln. 2 ö Gossarne vexlade snabbt som blixten unde deras stora ögonbryn ett ögonkast med hvaran dra; röfvaren märkte det. vi kännen mig? sade han. — Nej, svarade gossarne. dDet är mig likgiltigt antingen ni känner mig eller icke. Männen från berget böra båll: ihop mot Fransmännen; säledes litar jag på er Sedan i går förföljes jag som ett. vilddjur, jag är hungrig och törstig. — Se här är bröd och vatten, sade gossarne wlvaren satte sig, stödde sin karbin emot lå ret, spände sina 2 pistoler och började att still Sin buuger. . Når han slutat, steg han upp. — livad heter den byn der borta der mar