Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1843, sida 1

ver erhållit, på grund af ett Styrelsens beslut af den 9 April 4856, 2 procent af samma arbetsinkomst, hvilket Revisorerne måste anmärka såsom stridande emot Staten, i fölid hvaraf tre procent synes, etter lämpliga grunder kafsa bort lordelas emellan Modeer och Verkmästaren, helst det som skall leda till besparing är vid ett i alla fall så kostsamt verk af behofvet pakalladt. 6.0. ÄÅlskilliga partier ved, hö och bränvin hafva blikit uppkopte, utan att entreprenadauklion, enligt försatlningarne, derd blifvit hållen. Uti Norra Korrettions-Inrättningens Råkenskaper för år 4840, balanseras fordringar for verkställde arbeten till elt belopp a 12157 Rdr 20 sk., hvilken summa, ehuru det ej kan till fullo anses upplyst af kåkenskaperne för är 1541, dock synes motsvara den, som derstådes upptages till 22,527 Rdr 40 sk. 5 rst., sisom beroende på utredning al Föreståndaren, Assessoren Wallbergs balans. Då, på af Styrelsen ofvan anförde skål, någon utredning af nämnde balans ej heller kommi! kevisorerne tillbanda, så kunna de, ansående detta förhållande, blott anfera hvad deaf handlinzarne inhemtat. — Ihallberg bar nemligen i flere ar underlatit att afgifsa redogörelse för sin förvaltning, i trots af tid ester annan utaf Styrelsen förelagde viten, och först sedan dessa viten, hvaraf ett redan förelades honom den 50 Januari 4855, och det sista den 29 Januari 1842, upplupit till det ovanliga beloppet al 2.000 Rdr, hvaraf endast de, till hvilka han lagligen blifvit fälld, uppgå till 740 Rdr Bko, ansag Styrelsen sig sluteligen böra suspendera honom istån ljensten. — Sedermera lärer Wallberg, i anseende lill beskaffenheten af denna balans, blifvit under sommaren 41842 i häkte inmanad. Utom det att det ofvan anmärkta Kreditsystemet älven i detta fall visat sin menliga infiytelse, då endast derigenom kan förklaras majligheten af att en så stor balans kan hos en förvaltare vid ett sådant verk uppkomma, som, enligt Revisorernes tanka, borde hvarje månad eller qvartal kunna till Styrelsen inleverera de ör arbeten inflytande medlen, om kontant betalning derför alltid utejorde elt vilkor, så synes det kevisorerne, som om de åtzärder, hvilka vidtagits för att tillhalla nämnde förvaltare till sin pligt, ej varit fullt enliga med hvad förhållandet påkallat. klt sådant, under loppet af flera år städse förnyadt föreläggande af viten kan ej hafva någon annan påföljt, än att tillskapa en ny fordran för att till kommande lider balanseras, utan att hafva den önskade följden på en man, som, om han velat eller kunnat göra rätt för sin sorvalining, säkert hade ajort det sednast efter den andra eller tredje paminnelsen derom. — Då detta ej inträffade, synes det halva varit en omtänksam Styrcelses pligt, att ifran tjensten honom suspendera tills han redovisat for sin förvaltning samt genast lata verkställa en inventering öfver de ellekler och medel han om banden haft. Enar åter sådane af klokhet och vanlig omtanka för det allmännas ralt föreskrvifne åtgarder icke blifvit vidtagne, synes det Rerisorerne alt de, som bordt kontrollera L i 1 22 A. — — Ä D