Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1843, sida 1

sallade sakta min hand och hviskade mig i örat (Franzesko, Ni måste fly på ögonblicket, sbirrerne äro straxt här. Kom med mig. Försårad såg jag stint på honom. Hvad vill ni mec mig? utropade jag, hvad vet ni om mig? Den mördade är min vän Horatio, banditer haf va nedstuckit honom. IIvarsore har icke er gud. lösa konst varnat honom? han har uppfyllt sitt ödev, svarade han med köld, edet gör mig ondt om honom; han har icke frågat mig, jag kunde ingenting svara honom. Folj mig dock nu, annars är ni förlorad. I detta ögonblick hörde jag Sbirrerna nalkas. Hastigt tillhviskade mig Pigalli: Ckom, kom, tänk på Cremona, bödelsyxan väntar på er. Jag för er till Eugenia. Sträft och befallande ljöd det nu: agif rum der, rum der!D En rörelse och trängsel uppstod nu bland folkmassan. Uppskakad af Pigallis fruktansvärda ord, lät jag villigt föra mig al honom genom trängseln till bakdelen af buset. Genom en mörk gång kommo vi till trädgården, hvars port öppnades med en nyckel som Pigalli bar, på sig, Den olyckliga skådeplatsen för mordet låg bakom mig: småningom : förlorade sig det dolva bullret och stojet af det tillströmmande folket. Blindvis hade jag följt min hemlighetssulle ledare, ända tills denne plötsligt stannade och blåste skarpt med en liten pipa. Två mörka gestalter framskyndade straxt till oss. GåFuiseppol ropade min ledare, Guiseppo lo svarade begge på en gång och stodo sramför oss. Pigalli talade brådskande nägra för mig obegrip liga ord med dem, och derpå vändande sig åt