Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1843, sida 1

Ett annorlunda tydande af den i 64 3. för behällna dispositionsrätten skulle innebära, at Konungen, då medlen förvaras hos Dess och Ri kets Stats-Kontor, skulle kunna disponera el större. eller mindre del af desse medel till an dra ändamål och belopp än Konungen sjelf före slagit Rikets Ständer och desse medgifvit. Dett: ville säga, att Konungen skulle handla utöfve eller bredvid lagen, men Herr Frih. ätminston trodde ej och ville ej tro, att Sveriges Koaun; önskar en sådan makt och ej heller någonsir skall sig deraf begagna. — Herr Friherren ville jemväl hafva anmärkt, att i berörde 2. ej et ord nämnes om Riksgälds-Kontoret, eller StatsKontoret, såsom det ställe, der medlen företrädesvis borde inflyta. Hvad den af Hr Biskop Agardh uppgifna nya tolkning af 64 2. beträffade, ansåg Hr Friherren sig i detta fall fullt tryggad, då det nemligen städse antagits för rätt, att vid frågan om grundlagsenligheten af en begärd Proposition, praxis fält gälla som rättesnöre. Nu hade Propositioner rorande samtlige Extra Stats-intradernes inflytande till Riksgälds-Kontoret blifvit under fem föregående Riksmöten af Talemännen inom samtelige Riksstånden blifvit lemnade, utan att srägan anselts såsom grundlagsförändring, den der borde blifvit väckt i Konslitutions-Utskottet, och ansåg Hr Friherren, för sin del, denna åsigt af saken vara till fullo vederlagd. Ir af Forssell yttrade, att ban biträdt Afdelningens ifrågavarande förslag, under förutsältning och vilkor, att en Supplementar-Kredit af Rikets Ständer å Riksgälds-Kont. anvisades. Ur Prosten Sandberg, som bulvudsakligen instämde med Herr Frih. Hamilton, förklarade sig önska, det icke blott de extra-ordinarie — utan alla — Statsmedlen ingingo till Riksgälds-Kontoret, på det likformigbet i uppbördsoch redovisningssättet kunde åstadkommas. Nägot binder härför låg ej i 64 2. R. F. och grundlagarne borde, jemlikt 83 2., tillämpas efter ordalydelsen. Häruti instämde Ur Norin. Hvad angick yttrandet, alt räkenskaperne ej skulle kunna föras bättre af Riksgälds-Kontorets mindre vana personal än utaf Stats-Kontorets tjenstemän, som hade mångårig vana dervid, ansåg Friherre Hamilton, som deltagit i granskningen af sistbemälde Embetsverks räkenskaper, sig pligtig upprepa, hvad Revisorerne också erkänt, att Kongl. Stats-Kontorets tjenstemån med fullkomlig ordning och noggranhet fullgjort deras åliggande och med all önskvärd sullkomlighet fört sina böcker efter de bestämda sormulärerne, samt att det nu väckta förslaget således ej alser och ej bör förklaras såsom stödt på någon anmärkning i denna del. Deremot hade Revisionen äfven upprepat hvad nästan alla föregående Revisorer anmärkt, eott nemligen böckerne ändå äro svåra alt förstå, så att derutur en fullt säker öfversigt ej kan vinnas af Statsverkets verkliga ställning. bertill hade Asdelningen trott, att det nu under öfverläggning varande förslaget skulle leda och att således derigenom en stor lättnad skulle beredas den bland Stats-Kontorets tjenstemän, som med räkenskapsföringen hade befattning. Ej heller finge man tänka sig, alt en så öfverdrifvet stor personal 2—— Ä