Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1843, sida 1

D ——— ———— ma ren ni bungrige, fortsatte den gamle med; allvarsam min, så måsten ni äta. Vanhelan icke gästfriheten af alll for mycken grannlagenhel. Trettio år har jag tillbragt här och ännu har jag aldrig lidit brist. Lät oss derföre icke mer orda derom utan tagen för er och äten. Dessa vänliga, hjertliga ord tilläto icke vidare motstånd, utan de togo af hvad som stod för dem. När de stillat deras bunger, sade Eremiten: Nu ären ni i behof af hvila, ni hafven tillryggalagt en lång väg. Tillagen ert nattläger så bequemt, det trånga utrymmet i min koja medg sver. hesallen er i Guds hand och sofven ulan fruktan, er skall intet ondt vedersaras. Midnalt är förbi, snart gryr morgonen, och då ledsagar jag er ända till allmänna landsvägen, som för till det kåra fäderneslandet. vvi äro er högligen förbundne för er godhet, sade Theobald, och emedan ni talar Pamma språk som vi, måste ni vara en tysk, och om jag får yttra hvad jag tänker, så tycker jag att efter vår sömnlust är förbi, ni kan hålla oss sällskap och berätta hvilket öde drifvit er ur menniskors omgifning ut i denna vilda. odemark. Det är saker som icke gerna låta berätta sig om natten, sade Eremiten, i det han nedsalle sig på ett stycke af den nedramlade muren. Men emedan ,ni ären muntra och glada, vilja vi fortälja för hvarandra om det kä ra fäderneslandet, hvilket skall vara eder angenämare än min sorgliga historia. Tillika mi det vara en vedergällning för herberget jag gif