Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1843, sida 2

iga förvaltningskostnaden äfvenledes kommer att blif: s a dyrare än för närvarande. åär lika säkert. Med ti ågorlunda visshet kan man säledes anse, a!t desse nträdesafgifter till stor del ätgå i och för berörde hU mkostnader samt ersättning för mindre förluster, då Ir ltid större skador måste i lika mån ersättas afs! lla delägarne. 3 De Premier, mot hvilka lösegendom tillförne kun1 at och ännu kan i utländska bolag försäkras, äro, ned afseende på husens olika byggnadsart. läge och s eruti befintlige olika eldfarliga inrättningar, vanli-s9 en följande; till exempel för en försäkring å B:colj dr 20.000: 5 :o. Uti grundmuradt stenhus 3 per mille. Rdr 60. :0. uti korsverkshus., fristående solidare trä5 hus och sämre stenhus. eller dylike hus I med eldfarliga inrättningar, omkring en I p(: .. 200. 3:0. Uti trähus. med andra sammanbyggc de. omkring 2 pCt 400. )ch man t. ex. ville uppföra en fabriksl byggnad af träd, der uti spinna bomull ned ängkraft och verkställa upplysningen . ned gas. är jag viss, att en begärd försäking af lösegendom och varor uti denna abrik ej skulle antagas; men om den beriljades. fordrades minst ett arligt praemiam af 4 å 5 pCt. Antages 4 pCt. utgöra premierne. 800. Högsta skilnaden är således Rdr 740, i dessa fyra uppgifna fail. j Bolaget för försäkring af lösegendom i städerne. som deremot har till grund för ersättning, att alla lillskott utöfrer inträdesafgifterne skola betalas lika, zör saledes vid förestående försäkringar endast följande åtskillnad: vid den i mom. I:a omn. försäkring a 20000 Rår erlägges atgift a 30 sk. med Rdr 12: 24. 2:a å40 sk. d:o d:o 16:32. 3e a 50 sk. d:o d:o 20:40, samt i fabriker likaledes 20: 40. Högsta shilnad är således Rdr 8: 16 sk. på desse olika risker. Att de utländske bolagen. som i hundradetals ar befattar sig med dylika försäkringar äga en erfarenhet, hvarpå de grunda sådan classification, som ofvan är nämnd, kan ej motsägas. och den omständighet, att de äro inrättade och beräknade för förtjenst åt acticägarne gör intet till saken. ty på de olika riskerne uppstår i alla fall förtjensten. Då bolaget häri Sverge deremot antagit en så aldeles olika asigt. måste detta föranleda dertill. att de. som för förvarande af sin egendom begagna solidare hus och mindre eldfarliga inrättningar, skela anse för sig säkrare att betala ett visst bestämdt årligt premium till utländska bolag och deremot vara frie från ansvaret. att i lika mån med dem, hvars försäkrmgar afse egendom i de farligaste inrättningar. deltaga i förluster, och skola säledes undandraga sig delaktighet i bolaget. Detta gär altså miste om desse mindre farliga risker. men får deremot hos sig försäkradt allt. hvarföre i de utländska bolagen fordras höga premier och som af desse anses för svåra risker, Uti argumenteringen synes Herr Landshöfdingen hafva förbisett, att. i följd af eldsvådan i Wexiö. icke allenast uppbrunnen lösegendom, utan äfven all den. som under och efter bergning blitvit förstörd, skall ersättas. Af den förlorade egendomen torde emellertid en högst obetydlig del hafva funnits i det hus. der elden utbröt. och anledningen till den större förlusten finnes i eldens spridande öfver nära hela stadens lätt antändelige trähus, hvars beskaffenhet altså innefattar orsaken till den större förlusten och saled-s bestämmer den större risken, som pakaliar en derefter proportionerad större premie för egendom i dylika hus. Hade elden utbrutit i ett enstaka hus, hade den säkerligen icke spridt sig vidare, och då hade ej eller saknats utrymme och tillfälle för bärgning. Hade den utbrutit i ett stenhus i en af vära större städer, är det ock sannolikt, att den icke fätt vidare framgång, då, med der befintliga släckningsans:alter och arbetsstyrka elden vanligen dämpas, utan alt sprida sig till grannars hus. Dessutom bör tagas i beräkning den olika kraft, elden får i ett trähus, der allt är brännbart, eller i ett hus af andre materialier. af hvilka endast en del är brännbar; hvadan man ock härstädes kommit till den grad af trygghet. att man vid en eldsvada i ett af stenhusen aldrig bärgar lösegendom ur annat hus, än det antända, fullt förvissad. att fara icke är för grannarne; och då elden till den grad upphettat ett steneller korsverkshus, att fråga är om dess instörtande, är vienligen största delen af deruti befintlig lösegendom bärgad och ej vidare möjlighet att verkställa bärgning derutur. Inconsequent skulle det väl också vara, om en för hela Sverge bildad assurance-förening skulle utgå från den hufvudprincip. att det gör intet till saken. om man har sin lösegendom eller sine varor förvarade i solidare och mindre eldfarlige hus, eller tvertom, då Regeringen, till förekommande af svårare eldsvådor, förbjudit i flere städer nppförande af trähns. Alt maximi summan blef bestämd för låg utgör äfven ett hinder för bolagets gagnelighet för den större handeln, men mest motverkas detta ändamäl genom den tydning man gifvit reglementet, att ej assurance å ett och samma varnlager kan tagas till en del i detta bolag och för öfverskottet annorstädes, atan att varorne skola vara särskildt lagde och specificerade, då man i motsatt fall gått så långt i liberalitet, att man ersätter allt, som brunnit och till hela det försäkrade beloppet, om också i den nedbrunna lokalen mångdubbelt belopp af lösegendom funnits, som varit oförsäkrad, men blifvit bärgad. Om bolaget vill vinna den utsträckning. som varit asyftad och hvaruti säkerheten för en dylik inrättning hufvudsakligen beror, anser jag. att vid första bolagsstämma ändringan böra föreslås i det nu gällande reglementets stadganden, och inträcesafgiften samt ersättningsskyldigheten fördelas på rättvisare grunder. i anseende till olika förhallanden och eldfarlighet. äfvensom maximi-summan, hvaröfver assurance ej får tagas i en lägenhet, höjas och rättigbet lemnas, att i utländska bolag taga assurance för det belopp af ett större varulager. hvilket öfverstiger maximisummen, samt vid en timande eldsvåda ersättningsskyldigheten fördelas bolagen emellan, i män af de teknade summorne. — —t.