Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1843, sida 1

— —————————— af samma ålvertygelse som sin vän, varnade hanom dock ofta bhenge voro redan på hemvägen, endast en kort dagsresa lig emellan dem och deras älskade sdernessand, då de, uttröttade a: den tilleyegalavda väsen, (020 in på värdshus i en by. Straxt efter dem inträdde 2 män och började, som det tycktes, ett särtroligt samtal med hvarandra. Det rörde en nyligen gripen kätlare, som högljudt cch allmänt förkunnat den nya läran. avid den helige Antonio! sade med hetta den ene al de 2 männen, aman skulle utrota hela ynglet med hustrur och barn! på bålet med Hjefvulsapostlarne och deras anhang! Men intet hopp finnes, så länge Suguslinermunhen iefver och skyddas lo kyskarne med deras furstar äro några bestarlo ade den andre, adet är icke första gången de vist sig upproriske mot den heliga stosen. avid S:i Peters ben ! fortfor den förste, adet är en oförsvarlig dumhet att sätta så mycken tro till en galen munk; han är besatt af djefsulen. ) Iheobald förhöll sig stilla under detta samtal pch kastade bedjande blickar på Hugo; men denne förstod henom icke. akäre herrar!o tilltalade han de begge männen, atillåten mig också såäga ett ord, ni saren ut emot Å6skarne. fat oss vara i sred, jag är ock en Tysk. Myad kåttaren angår, så vill jag väl happas att man liter honom vedersaras hvad rntt är, i fall han har försyndat sig. Ätt fela ir visserligen menskligt, vi fela allaln ben helige fadern selar icke! fortfor den upp