Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1843, sida 1

och jagade i några timmar blindt omkring på korsoch tvärvägar. Under det han nu befann siz vid en skogsbryn, hörde han en häst gnägga bakom sig. Rådd såg han sig om, och blef varse ell riddare i full rustning, hvilken utur skogen satte efter honom i sträckande galopp. allimmel! en bödel från den helige llermandadi sramstammade slyktingen och sporrade hältigt sitt arma djur, för att söka undfly lansriddaren. Men i ett ögonblick var denne honom på hälarne. Redan vidrörde spetsen af dess lans munkkåpan: nu drog Sylvester sin sabel, vände bastigt om sin häst, och med fortvillans jättestyrka gaf han ett så våldsamt hugg på det enda blottade ställe som han upptäckte på halsen emellan hjelmen och rustningen, att hufvudet llög ifrån kroppen. Seger och fortsatt flykt var en handling. Men ännu hörde han hosslagen tätt bredvid. Han skelade bakom sig; den hulvudlöse var nära efter honom. Med fasa stötte han åter sporrarne i sidan på hästen, och satte af emot porten af en framför honom liggande stad. Han ville heldre falla i menniskohänder än öfverlemna sig åt satan: ty derföre ansåg han nu sin förföljare. Skyltvakterne vid porten kastade af förskräckelse hillebarderne ifrån sig, och lupo från sina poster. Han rusade in i staden och red ner allt hvad som kom honom i vägen. Det hufvudlösa spöket jagade honom från en gata in i en annan. Såsom förstenade åskådade invånarne det sasansväckande skådespelet. Ändtligen störtade Sylvesters häst andlos under honom. Han skyndade sig straxt upp och sprang, skrikande ajag är en mördarey,