Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1843, sida 1

klädde liket en gammal rustning, hvarigenom det kunde hållas styft på hästryggen, och band det med remmar och tåg så fast vid sadeln, att det satt upprält som den bästa ryttare. berester satte den råe mördaren en sluten hjelm på hufvudet, bandt sedan af gyckelakligt osverdad en lans fast i dess högra hand, hvarigenom den döde fick fullt utseende af en tornerfärdig riddare. Ingenting var lättare än att utan uppseende kunna afsända den harneskklädde döde. Trädgården till Roderigos palats sträckte sig emot stadsmuren, och uti den hade hertigen , redan för flera år sedan, med konungens tillåtelse latit anbringa en port, för att vid promenader kunna undvika omvägen genom stadsporten. Ilingsten blef således förd genom trädgården, och da han befanns utom porten gjorde ett piskslag, att han genast for af med vindens snabbhet. Under det man på detta sätt var sysselsatt att befria Sylvester från all fara, darrade han i sin cell, anande fångenskap och schavott. I ångsten hörde han redan vakten utanför dörren. Ilan föreställde sig enda möjligbeten att undvika denna fara vara att tillgripa en hastig flykt. I detta beslul gick han, så fort det dagades, till klosterförvaltaren, och begärde få låna en ridhäst, under den förevänningen att han skulle besöka en vän på landet. Man lemnade honom ett sto. Han svängde sig upp derpå, red till en svärdfejarebod och köpte sig en skarpslipad sabel, för alt i nödfall kunna värja sig emot den som ville öfverfalla bonom. Huru glad var han ej då Madrid låg bakom honom! Han lemnade, så snart man ej mera derifrån kunde se honom, allmännna landsvägen,