Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1843, sida 1

en hyss på densannna: derpa försvann jag, utan ill se mig om. Sedan detta ögonblick voro mera än 5 är sörNutna: jag hade nära på sett halfva verlden, då kom jag första gangen till det land, der min ar dromt ungdomens ljussa drömmar: jag kom till Leipzig. Här borde jag från mun till mun, hvad jag en gang läst i en engelsk tidning, ryktet om den lefvande dödskallen med silfrermasken. — Jas frågade mig sjelf: skulle hon, som du en sång sett som barn, verkligen ännu vara bland de lefvande? Det vore möjligt! tänkte jaa: du skall försöka att få se henne. — (wonhlichliet salte jag mig ned och bekantgjorde i ett offentligt blad, att jag hade vigtiga uppdrag till en dam, vid namn miss Warton, och skulle aslemna de ifrågavarande dokumenterne, såsnart jaunge hennes adress under det af mis tillkännaine märke. betta verkade. Foljande dagen erhöll jag en biljett, i hvilken jag uppmanades, alt infinna mig i Hotel de och framvisa den bilagda kartan: man skulle då beledsaga mis till den perso till hvilken mina uppdrag voro adresserade. Jag försummade intet och skyndade genast till det betecknade hotellet. — Dit anländ, lät jag anmäla mis. kn pisa följde mis genom flera rum, tills hon slutligen bjod mig stanna; derpå öppnade hon ännu en dors och ropade: Miss Warton! den främmande herrn! VLÄt honom stiga in: ljod det tillbaka och jag trådde in i rummet. En ang, smårt dum, skon som en gudinna, kom emot mig; hon räckte mig tigande handen och blef stum stående sramför mig. Dock blef hon icke länge stum: hasligt drog hon sin band tillbäka, som et eSon