Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1843, sida 2

— lLitteratur. NIÅCRÅ ORD angiende en och annan dagens fråga ifran C. H. Änckarsvärd. 48 sid. 8:0, 16 sk. B:co. Stockholm. L. J. Hjerta 18435. Närvarande brochure är egentligen framkallad af en annan i ett par afdelninear, benämd: ÄAncharsvärdsha Poliliken, en blick på 4840 års Riksdag , hvars halt af en servil partiskrift under liberalismens larf, vi redan ådagalagt. Herr Gresfve Anckarsvärd vill imellertid i den skrift, som är föremålet för denna anmälan, ytterlisare försvaraEsina och sina anhängares poIH litiska äsigter och ätgärder, till en del, framträdda i handling under senasle riksdag. Vi kunna ej annat än gilla detta steg, ochåderi tro vi alt alla, som veta alt sälta värde på en öppen visir, instämma; ty af hvad parti man också må vara, kan det ej vara annat än angenämt alt se så djupt som möjligt in i öfvertygelsen hos en så betydande holitisk notabilitet, sonr Cresve Anckarsvärd; ty huru man också må ställa sinaFord, äfven med föresats att dölja sitt inre, — hvilket vi här dock ej förutsätta vara fallet, — Ju mer man talar, desto tydligare framsticker hvars andas barn man, i verkligheten , är, och det är alltid bra att lära känna säväl sina motständare som mednhallare. Endast Mwerva, som alltid haft ett horn i sidan till Grefve Anckarsvard, och hvars Ugla, som måtte vara en riklig Horn-uf, ösverhufvud, enl. uglors nalur, ej tycker om dager, har ej tyckt om detta Herr Grefvens senaste framträdande, lika litet som alla föregående, och har, i en mängd och längd af träkiga artiklar, sulla af krystad qvickhet, under rubrik : Crefre Anckarsvärd visar sig på styfva linan?, gik-it detta sitt höga missnöje tillkänna, hvilket dock , istället att beröfva Grefve Anckarsvärd något af allmänhetens förIroende, snarare bör stärka det, hvarföre Herr Grefven ej kan göra annat än han gör, näml. med iyst erkänsla tacka derför. visserligen skulle man kunna göra en och annan anmärkning vid framställningssättet i Herr Grefvens skrift, så att deri framlyser kanske något för mycken sjelfkänsla, t. e. då han jemsför sig med Brutus, men den innehäller också så mycket goda och sanna saker, att den väl förtjenar hvarje fosterlandsväns uppmärksamhet. Dertill räkna vi, bland annat, isynnerbet Förf:s åsigter öfver vår gamla , odugliga representation och förslaget till den nya, hvars antagande ban, i hvad fall som heldst, tillråder, hvari vi fullkomligt instämma; ty all det är bättre än det gamla och all det mycket lättare medgifver förbättringar, än det vu gällande representationssället , är säkert, ehuru det saknar den hufvudsakligaste garantien: Konungens blott suspensiva veto, som Förf. , med så mycket skäl, i den norska konstilutionen, prisar, och i sorlgången hvaraf han, sid. 48, säger: man ser (i Norge) den värdiga hållning, som ömsesidigt iaktlages mellan regeringens och solkets ombud, det bossamma, men allvarliga molstånd, som ådagalägges, när regeringen, någon gång, framskickar obetänkta sorslag, såsom det att påföra detta folk en adelskast eller något dylikt , som, efter hvad historien och dagliga erfarenheten visat, aldrig, för något folk, åstadkommit annat än ett inbilladt, högst ett tillfälligt godt, emot det stadigvarande onda och förderfliga, som kastskilnaderna, ända ifrån de romerska patriciernas tid intill vär, inom alla europeiska samhällen, medfört uti mer eller mindre mån.? — Det är vackert att höra en Grelve räsonnera så; men ännu vackrare att se honom handla efter dylika grundsatser! — — Sid. 43 gör Förf. en sann sramställning af wvad sann frihet fordrar, en framställning, som ydligen visar, att Sverge ännu ej har den. vi unna derför ej underlåta att anföra denna tirad, örsedd med behöriga parentheser. Sann frihet ordrar då: Allas likhet inför lagen. och Aas.