Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1843, sida 2

som nu en lång följd af år varit alltför knapp för rörelsen, samt alt sprida lif i några af de näringar, som mest bidraga till exporthandeln; emedan det just är genom dessas sörläggande som handeln kan draga vinst af de räntefria förskollen. Det är således i min tanka önskvärdt, att Banko-styrelsen icke må stanna vid de nu blott till 450,000 Specie uppgående köp sluten, utan gerna öka dem till millionen; år, vensom det synes vara billigt, att ej alltför stora afslut göres med ett och samma handelshus, såväl för att dela fördelarne på fiera händer, som för att icke behöfva befara förluster in Banken: oaktadt de betydliga såkerheterna väl temligen fullständigt garantera emot sudanaI anledning af en liten afdelning af Rikets Ständers Revisorers besök i Eskilstuna för alt inspektera Carl Gustafs Stads Gevärstaktori, har Svenska Minerva gjort sig litet lustig, och Revisorernes åtgärd har funnit ett försvar i Dagligt Allehanda. Utan att i denna sak finna nagon af de vådor Minerva anspeglat, maste man likväl, likasom i fråga om åkerisorers och Slotsutskotis förut gjorde inspektioner i förrader, kaserner, o. s. v. erkänna att det synes mindre lämpligt att Rikets Ständers asdelningar beblanda sis på detta sätt med sjelfva administrationen och de ansvarige, heldst dessa derigenom få lika tillfällen att kasta, åtminstone den moraliska ansvarigheten på Ständerna sjelsve. Behölvas sådana hontroller böra de vinnas på annat sält, genom sersbhilda synesorråtiningar, eller dylikt; och det gränsar nog mycket till hyckleri, att gora sig så mån om kontrollen på en verkstadsinrättning, o. s v. då man lemnar handlöst kontrollen på nullionerna i Rantekammaren och Statsverkets hassor. Det är onekligen, att såsom man såger sila mygg och svälja kameler. Å propos af Statsverket; sista utvisar aterigen dessa offentlisa Ofverskott på statsinkomsterna, uppgående till öfver en million Rdr RGS, som blifva en foljd af dels vara råntepersedel-skalters förvandling i penningar ester markegäng, dels af den ömtålighet, hvarmed Rikets Ständer alltid behandla inkomst. beräkningen och som vållar, att inkomsterna alldrig beräknas så högt, som de i verklizheen utgöra. Det är likväl tydiigt, att dessa i Slatsverket i två år hvilande millioner, innan års räkenskapen de lemnas till Riksgälds-Kontoret, icke obetydlizt bidraga till penninebristen i landet; och det synes då väl vara billigt, att Rikets Ständer, som nu i 20 är blifvit 2jora uppmärksamma på serhallandet. skola besluta six till att afbjelpa denna skadliga sed. Det inses lätt, att elt kreditiv lemnadt ät sihsgålds-kontoret, att fylla bristerna å inkomst-titlarna, gifver åt Rikets Ständer fria händer, att helt och hållet förekomma, genom en hög inkomstberäkninz. ala dessa öfverskott, som nu utan direkt åndamål tagas ur folkets fickor och för ögonblicket fragas ur rörelsen. Denna utvås synes så myciet ndigare i framtiden, om man bibehåller ?ärvarande syftning att söka öka tullbeskattninsen, emdan den då måste komma att i stanligt stigande gifva alltför ofverdrisna öfverkott, J I t i I i I ij i !