Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1843, sida 1

lurkiska bodelsvärdet försökte återbringa till träldomens undergiivenhet. Ingen enda christen makt höjde sin röst emot sina trostförvandters marterande. — Ryssland — den. som verhksammast kunnat det, 2 på diptomatiens slingrande omvägar — rille nu alldeles icke på uneot vilkor ataga six rolen af, medlare mellan bödeln och dess offer. Borde! ej Servierne ums lUla ett så stort — ett så afSkyvärdt brott, som det, att hela tjugu aren, så hjellemodi et och med så mycken sramaang hafva. stridt endast för att återvinna — sriheten. — en frihet, som man med si mycket blod, 8s manea uppofiringar och si stora strider, nyss lIyYchats — till utseendet åtminstone — qväfva i hela Europa? Allt ansågs derfore lillatligt sor Turkarne — de kunde strafilost nedhugga de: ÅlJrige värnlesa gubbarne samt hustrur och barn. till dem som fäktat i upprorets leder — sahlest uppbränna och nedrisva boningarne — bortsläpa hela den manliga ungdomen till sina härar och le unga slickorna till sina Harems, bortdrifva bjardarne samt palagga landet de tyngsta och mest förkrossande arbetsbordor och utpressninvar af alla möjliga slag. — Den minsta klagan undertryektes med gisseln — det minsta hnot — med doden. Och hvad förmådde väl också det olyckliga, sortryckta solket uträtta mot sina talrika och mäktiga sörseljare, Ofyergifvet i sarans stund just gaf dem, som fordom uppågzat det till uppror! I Minne icke desse män, da de öfverlemnade sina landsmän till pris för Turkarnes oblidkeliga hämd, mårdade sribetens grundval af blott misströstan llom sitt olyckliga fosterland?