Redan tillförene har i denna tidning en oppmaning I vifvits åt menniskorännen att lyssna till en gammal f. d. tjenstemans klagan öfrer den nöd. hvaruti han, med en talrik samili. sig befinner. Ånnu står han dock lika blotissälld. utan lifsuppebälle. utan kläder för sig och de manga, som ti lböra hon: vårdnad. utan stöd emot den annalkande vintren. Det har varit flerrans langa. men visa pröfning. och den pröfvane böjer sig under den tuktande handen med förödmjukadt och — blödande bjerta; Behofvet står dock tör dörren i sin mörka skepnad, och det växer dagligen. — ett säde, vatmadt af armodets : tårar. Misstycken icke, I lyckligt lottade! om. i denna sorgliga belägenhet, den fattige mannen ännu en gång vänder sig till eder med en bön om lindring i sitt elände. lan saknar allt, och han emottager med tacksamhet Äfron den ringaste gäfva at ädelmodet och välgörenheten. Välsignelse öfver hvar och en, som ömar för den olycklige! Välsignelse öfver det goda hjertat. som icke förgäter. att den. som förbarmar sig öfver den fattige. han lånar Herranom.! Herr Consist. Notarien. pastor Grundell, som om den beböfrande familjen kan lämna närmare uplys ning, har benäget lofvat mottaga hvad välviljan täc kes meddela. samt sedermera derföre offentligen redovisa.