Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1843, sida 1

AA utöfvade högsta magten i staten, såg man of ta hans dotter — en ny Nausicåa — sjelf gå till källan efter vatten, alideles som byns andra unga flickor. — I Topala skulle man osta kunnat taga honom sjelf för en ringa landtman. Man såg honom der tillika med silt folk sjeli plöja i jorden eller alleda vattnet i en quarndam: en annan gång metade han illlika med sina grannar i Jasonitoza; arbetade på såltet eller sädde. Georges älskade ordning och punktlighet. — Utan att kunna skrifva — knappt läsa — hade han likväl ordnat allting med den nogsrannaste småagtighet i sitt hufvud. — Med otälighet fördrog han de långsamma formerna vid embetsgöromålen, men lemnade dem likväl alltid ostörda, ehuru hans rättvisa, sedan saken ända upp till henom genomgått alla domstolars handläggning, ofta var våldsam och förskräcklig. — En gång bezick hans enda bror ett betänkligt brott mot en ung flicka, utan tvifvel i hopp att blifva strafflös — men blef hängd på Kara Georzes egen befallning utan för porten till hans eget hus. En dag då han satt till bords i en stor sal, der han vanligtvis plågade intaga sina måltider, framtränade djupa suckar och snyftningar till hans öra. Nidt ibland sorlet af flere olika röster hörde han en af sin betjening bedja de klagande återkomma sedan hans Herre slutat sin måltid. Men den fruktansvärde Kara Georses, som vanligtvis på hvilken tid som heldst sjelf plägade emottaga alla klagomål, och, om ban kunde, genast på stället göra rättvisa åt den klagande, samt aldrig släppt