Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1843, sida 2

dan som ex officio utbasunas, så snart fråga är om furstlliga personer, tro vi knappast han skulle så sorspörja; och derj öfver bör han visst icke förundra sig, än mindre skandaliseras, då han beständigt varit i den ställning, att han icke kunnat utveckla någon högre verksamhet; folket vill se, innan det tror. Men nationen har sett några drag, I som inge henne gladt hopp. kn ädelsinnad, lugn och sansad människo-kärlek har framlyst TF i ett par skrifter, som af ett icke motsagdt rykte tillkrifvas II. K. H.; och detta har gjort mera godt, än man kanske föreställer sig. Nå gra gånger, under det han varit ordförande i regeringen, hafva beslut blifvit vidtagna, som2ynsamt stämt opinionen, t. ex. den bekanta skrapan åt Carlstads Consistorium. För öfrigt råder den ölvertygelsen, att H. K. H. äger ett betydligt förråd af kunskaper, och det sådana kunskaper, som sätta honom i tillfälle att känna Sverige, hvilket värderas längt högre än förmågan att slå omkring sig med en hop hlikgande fraser i allmänhet. ben öfvertygelsen är också gängse att II. K. H. förstar sink och Sverzes ställning tillräckligt, för att ickek tilltro sig formåga alt ensam skapa, pånyttfö-F da — att han inser, huru löjligt och förargelseväckande det är att vilja framstå såsom ofel-F bar, sisomen balfgud — att han finner sin role vara att lyssna till de behof, som hoja sin röst inom landet, att verka med de krafter, som der sörelinnas, men icke att hoppas att någonting uträtta genom deras åsidosättande, än mindre genom strid med dem. De är lugn, är frånvaro af oselbarhets-inbillningar, är benägenhet att låta tala med sig, som svenska folket älskar alt hoppas hos sin thron arsving; men det väntar icke underverk, ej heller prat om underverk, väl vetande, att un derverken icke ligga inom människors förmåga Det väntar icke att blifva Iyckliggjort på annat sätt, än ast det far göra sig lyckligt sjelf och hos sin Konung finner understöd i dessa bemödanden, finner ledning, nner lust att sam la omkring sig det ädlaste och upplystaste, lan det äger; sker detta, så finnas säkert omätli ga krafter till det stora verkets bedrilvande, hvilka krafter visst icke ersättas af ett ängslig och barnsligt fikande att synas göra all ting absolut allena. Men det är icke sagdt, att dessa krafter jus finnas hos dem, som till denna dag utgjort oppositionen. För dem strider folket sannerli gen icke, ty det inser, alt om de än till dato äro de ende, som antydt, hvad som he hösver göras, äro de icke nödvändigt derföre just de, som kunna verkställa det. kronprinsen förstår säkert, lika väl som folket och op positions-männen sjelfve, att mellan de båda sakerna är en stor skilnad, att man kan utta la ett landets behof af annan bevekelsegrund än lysinad efter embete, och att en Sir Rob. Peel skulle äfven här vara välkommen, om han såge sig nödsakad att verkställa sina motstån dares idter. — Folket hoppas, att H. k. H. Kronprinsen är nog lugn och bildad, för alt vilja och förmå inse allt detta, och att eländig fåglalåt om bildstormeri och annan galenskap icke förvillar honom. —