Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1843, sida 2

Dånet af hästhofvar kom närmre och närmr en kula, rigtad mot denna så rörande grupp a dessa båda fridlösa landsslyktingar vid gränser af det köra fosterlandet, träffar nu sjelfva trä det, hvilket den oböjlige gubbens armar så hård omfattat. — Att undkomma var numera omöjligt Men då, i detta ögonblick af så öfverhängande sara för dem påda, frampressade Kara Georges på hvilkens hufvud håren reste sig och hvar: panna betäcktes af stora svettdroppar, med blic ken präglad af ett vildt fasansfullt uttryck, dess: förskräckliga ord: Måtte han då förr dö, är falla i Turkarnes händer. berester knäföll har för sin fader, bad om hans sista välsignelse och — — slötlle i ett enda ögonblick dolken i han: hjerta, samt uppnådde, med det blodiga vapne i handen, alldeles utom sig af smärta, i ett enda språng, slodstranden, och försvann uti Saves a böljor. — — — En dräng hos en kryddkrämare i Dublin blef af denne sin husbonde anklagad för stöld af Chocolad, hvartill han icke kunde neka. Tillfrågad af domaren, till hvem han hade sålt det, säger Pat (irländsk förkortning af Patrik, drängens namn), till hvem jag har sålt det; tänker ni jag tog det för att sälja det? Nå hvad gjorde ni då med det? frågade domaren. Hvad Jag gjorde med det, svarade dem brottslige; rill ni då ändtligen veta det, så gjorde jag the deraf.