Citteratur. si Historisk Statistisk Aterblick på Sveriges yt-1! och inre förhällanden under de sistfurflutnas: rettio åren; o. 8. VY: . (Fortsättning). j4 Efter förenämnde ssasisliska framställning afli aplitiken 4809 och 1812, skänker oss NierblicCren några belysningar af särskilda llran-A i afseende på förestående annen i Be: agen till Sverges Historia?, byilka döck egent-11 ken endast besta i tösryckta och vrängda ord. i 4 At kusvudsaken, hvarom är fraga: Freden lå redrikshanm, var det elåndigaste resultat af aghet och okunnighet, för att ej säga något rre, torde imellertid ej kunna nekas, da 4:0): ei redan var emot allt bruk och all folkrätt, t, s som Ryssland, få behalla allt och mer än ym var eröfradt; 2:0 att man, då detta kanke ej hunde sorekommas, dessutom bortgaf Åland, :o lät ryska eränsen gå in i Sverge, och 4:0 ens begärde det Finland, den bortryckta trejedelen af Sverge, för sin del, skuile deltaga Jnationalskulden. valdet å ena sidan och svaaseten och oklokketen på den andra äro alltför dliga, för att kunna borträsonneras, hsarfor set också torde vara klart, att Ryssland verkli.Jen slitit Finland ifrån oss, och alt, om man ar tvungen att, såsom besegrad, ingå på alla ilkor, så kunde man aldrig vara tvunsen alt alla dem, då omständigheterna förändrade sig. lå handlade åtminstone alla Napoleons snhallase vänner; men om Finland redan var saldt på Örband, som ofvan är sagdt, så få sakerna nanåurlietvis ett helt annat utseende. Med bänseende dertill. att det, enl. Bidragen; Dtvilvelakligt var en missräkning af Svenskarne, tt genom Bernadottes sarhallande till Napoleon )oppas vinna något. da det aldrig varit nagot dl förstand dem imellan, anföras en hel hop erlliaen vackra drag och ännu fler vackra ord, som skola bevisa, att sörständet eventliaen alltid rarit seodt imellan de bada vapenbröåderna; men ht Napoleon misstyckt Bernadottes sjellständislet. Allt hvad som anföres bevisar likväl inenting annat, än just hvad Bidragen påsta, äml. att, allt sedan den 48 Brumaire, då Naoleon tillvällade sig den makt Bernadotte var 2odt förstånd egt rum melan de llerrarne, och Sverge således ej hade . bordt hoppas nåsgot från det hållet, hvilket ocknåså riktigi bekräftades. Hvad fraserna beträffar all ej vilja skada Prankrike7, att ej vara nagon Coriolan, som den sharpsynte Napoleon 1812 skall halva kallat Bernadotte, så tala handlingarne mer än orden, likasom då, sid. 34, säges: jag har icke afhustat Frankrikes oh ffor att böja mig under någon annan malkts på jorden. 0, maner al skepysbandeln med all: dess föregåender och efterföljare! — Ileliga Al liancen är imellertid ganska riktigt skildrad 4 den skrifvelse till hejsar Alexander, hvarusu tiraden är tagen. — En märkelig siare blic ådagalade Napoleon, då ban ville att Bernadotte före sin afresa till Sverge, skulle lofva att e bära vapen mot Frankrike, och då han, seda Bernadotte, som man förmodade, af sårad he dershänsla, afslagit detta, hvilket man väl sroe de aldrig skulle kunna komma i fråga med e