deles sörträssligt, så väl med hänseende till den sörras användande 1815 och 44 och dess förkosring sedan den tiden, som till det senares beskaffenhet och anordning, så äro vi långt ifrån att klandra Svenska armeens sparande under kriget 4843, heldst den ej hade särdeles der alt göra och fälttågets resultat, i intet hänseende, förtjente stora offer; men sanni är det, att någon stor ära inlades just ej heller under detsamma. Med afseende på försvarsverkets närvarande beskaffenhet deremot, våga vi pästå, att det är längt ifrån hvad det borde vara efter en 50 ärig fred och de enorma anslag Riksens Ständer gjort deråt, hvilka dock, till större delen, ålgatt till unisormsgrannlåter, lustläger, skrytsamma, onytliga byggnader 0. s. v. Redan ofta har det ta blad vidrört såväl militärläroverkens, som heväringens, infanteriets, särdeles gevärens, (för hvilka man nu först börjat tänka på perkussionslås), kavalleriets, flottans och isynnerhet artilleriets ofullständiga, för att ej säga usla beskalfenhet, så aut vi anse det öfverflödigt att här vara utförligare. Genom de ovederlagda och ovederlägeliga fakta, som i nämde uppsatser blilvit framställda, tro vi vårt påstående om armcens deniga beskaffenhet vara tillräckligt bevisad och vi hoppas, att nästa riksmöte skall taga denna sak i allvarsamt betraktande och ej nöja sig med lösa uppgifter. Hvad försvarsverket, befästningar m. m. beträffar, så torde nyttan isynnerhet af det dyraste deraf, Carlsborg. ännu vara ganska starka tvifvel underkastad. Kungsholmen , så grann den är, kan heller ej göra särdeles gagn, om ej Protiningskär och öfriga inlopp till Cariskrona, jemväl behörigen belästas. Alt här inlåäta oss i vidare detaljer för bevisande af vår sals, alt Sverges arme och försvarsverk ännu äro långt ifrån att vara hvad de borde, anse vi ölverslödigt; men hurn kan det ock blifva annorJunda med sådana krigsministrar, sälttygmästare m. m. och af en 70, 80 års gubbe kan man ej mer begära nödig energi för administrationen i hvad väg det vara må, huru stor han också, i vissa fall, — varit. Då Förf. talar om Sverges sista krig med Danmark, deri synnerligen ej heller mycken ära nedlades, likasom ännu mindre genom Freden i Kiel. der ej ens fri postgång eller fri passage genom Sundet från den ena Svenska hamnen till den andra betingades, så bildar det en naturlig öf vergång till den såkallade Föreningen med Norge, som jemväl ashandlas i Återblickens andre hufvudafdelning. (Fortsättes).