Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1843, sida 1

sina oförvägna, djersva anfall, oordning och sör5kräckelse i fiendens leder, och förstod så väl alt begagna sig al den förvirring han uppväckt. att han, med höjdt svärd öfver de slyendes rygg, förföljde honom, och alltid öfverhöljde fältet med fallne Turkar, utan alt, å sin sida, förlora mycket folk. Aldrig inlät han sig deremot i ordentliz slagtning, der den fruktansvärda skilnaden mellan hans egen och fiendens styrka måhända skulle halva injagat tveksamhet hos hans eget folk och höjt Muselmånnens sjelflärtroende. Sitlande på en väldig, helt och hallet-svart gångare, tycktes Georses, med det mörka anletet och de skarpa sträfva dragen, liksom insattade uti en ram al det ylviga svarta håret, med den hotande pannan, den sruktansvärda blicken, de häftiga bestämda rörelserne, och det stolta herrSkar-ordet, från sin upphöjda plats, beherrska allt hvad som omgaf honom. Han, den simple serviske bonden, i den grofva enkla ärägt, som han aldrig bortlade, syntes född att med sin mäktiga viljas kraft, öfverallt der han visade six, bjuda och besalla öfver alla. — Alltid oöfvervinnelig, alltid segrande blef slutligen den ringa röfvarchefen de Turkiske soldaternes skräck och häfvan. I deras vidskepliga tro, ansågo de honom slutligen vara trollkarl och kunna göra sis sjelf osynlig samt gåsvo honom det, sedan si ryktbara namnet, Kara Georgs eller svart: Georges. Men den Turkiska Regeringen gjorde snart det upptäckten alt dessa anfall mer och mer antogen politisk karakter. Sedan någon tid komme slättlandets innevånare, i alla större och vigti gare företag, sina bröder uppe i bergstrakten til