Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1843, sida 2

ag läste något för henne, då farbror kom in. fan gick till sin byrå, öppnade den, genomsökte sina fickor, bleknade och utstatte ett shrik .... — Min Gud, hvad hade då händt honom? — iÅf det handelshus, i hvars tjenst han var, hade han fått det uppdraget att lyfta en betydlig summa hos en rik italiensk herre: den .... — ilade blifvit stulen ifrån honom? Nej, han hade förlorat planboken, i hvilken ) denna summa lag förvarad. — Förlorat? — Ya, min bror, men lugna dig! .... — voch denna plånbok innehöll 75 .000 francs? Ja, sade Eugene förskräckt, i det han for tillbaka. — Denna plånbok .... tappades .... i tvärgatan St Honore? De Ja, sade Eugene ännu en gång; men huru vel du? ....7 bet var jag, som funnit den. pPu? sc — — Ja, jag Victor Crard var den, som fann henne. — Och hvad gjorde du med den? — Jag behöll den. — Olycklige ! — Ja, olycklig, mycket olycklig! ty denna förmögenhet , som jag stulit , för att göra mill if ljuft, har jag icke kunnat njuta, och nu för: vallar den min död. O! jag, vansinnige, som sökte lyckan uti därskaper, köpte för guld, föl det guld, som jag skamligen åtkommit och skam ligen utströdde på förströelsernes väg. Hvarforhar jag icke heldre, liksom du, min bror, un derkastat mig ett hederligt martyrlil, hvareste —— D