Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1843, sida 1

blandade ftillika vishet och sinlighet til!lhopa i en glänsande pokal. — — — Från särd:s Korrespondent. Slockholm den 15 Sept. I das hafva tuå ne Revisioner hår sammanträdt, nem! Bancooch Riasgaldsverkens, samt nen. Ledameternas namn meddelas i det för i alton, och hvad de erbjud rantier i afseende till de victisa arboteus, derom är det ånnu mahönda för tidiet oc dosa Si mycket är likväl troligt, alt den stora sats och huhud-oktionen: Räntekammarens och : valtande-verkeus kassors, samtida inven . äfven denna eana icke ifrngakammer. Man granskar således, utan att egentligen veta Avad, och inberättar om förhållanden, som man ej kantrolleral. Rid: ars Direktionen har komplelterat Adelns ledanrr ler. i Revisionen med en Ådjutant hos hrigs-ålinistern, en Capitaine Sijernaranat, och genom detta eifvit ett eklalant bevis på det be2repp Direktionen fäster vid det passande, i fraga om konstiiutionella institutioner. bet är i allmänhet en stor srnaa, om urundlagen medszilver alt i dylika uppdrag använda mån, som haft va löner al Slaisverhel; men sor att inse det olämplian i att deriill använda sådana, som su i omedelbart becoende af sjelfva de adminisierandemyndigaheterna och minislerlPersoralen, tyees icke fordras mycket politiskt sarstaend. Det som nu skedt, kan emellertid tjena till bevis på ätven oformligkeen af Ådelns andel i de till de representativa formerna hörande institutionerna; emedan nagot mera osormligt än Riddarhus-Direktionens val i ar varit, knappast kan framvisas. Tidningspressen här har trott sig finna en anledning till dessa oformligheter i de manga alsäcelser som ägt rum, och som siuile visa en obenägenhet hos Ådeln att ataga sia medborgerliga uppdrag. Men detta tror jag vara ett missax. Denna obenägenhet finnes visst icke, hos en stor del af Adelns ledamöter; men denna del är frisinnad, sträng i sina begrepp om ladalighet och ordning inom förvaltningen, samt med ett ord oppositionel. Se der hyarföre den ej slages i betraktande af en sådan aulorilet som Riddarhiis-Dircktionen med en Brahe i spetsen. ått ater den juste-milien, som erbjudes de kinhica uppdragen, icke gerna åtager sig dem, är snarare et bevis, all denna fraktion inser det dess tid är förbi, och att ej en gång Adeln. numer, han prononcera sig sor en opopulär administralion. woeringen har vidtagit ett rätt besynnerliat sätt, alt suppläöera den lucka i kunskapare-linien, som upphörandet afde 56 förpassnings-tullkamrarne inne i landet skulle medfört. Som den icke kunnat belt och hållet återkalla hela indragningen, har den i stället bibehallit sjelfva inspektorerna , under namn af Tullkammarförevindare? , och således ejort sig af med dem, som esentligen skötte tullbevakningen, för att hafva qvar dem, som kunna besörja den högre bevakningen. Mycket belaldt få de väl ej, ifrån Tullen; men hvem vet hvad som kan slinka I bredsid. I of lisdags natt var här en eldsvå åda, hvarvid —