I I I Jag tror det icke. Många såga: Jag vill döda mig! få göra det. Ilan har snarare sökt sin lycka utom Frankrike . kansvinnande shedde nästan vid samma tid. Din bror var mycket lelsen sista sangen, da vi s:20 honom.! — Ja, arhundradets äresirighet hade smitlat honom. Ilan önskade njuta ma srajder, hvilka erbjuda sic ungdomens ohejdade Hf: han dessa kostsamåt den ayllene älskade förströelr ser li bere ån sina plister. — Den olycklige! om han dukat under för sin lforb illan? va ske blifvit soldat.? — Gud eilve, att du gissade rätt! — Men, för Guds skull ga, kära cousine! och hvila dig. Det är sent, och det är jag, som shall vaka denna natt.? Den unga flickan hopsamlade sitt broderi. gick bort till alcoven, der hennes far slumrade, vände tillbaka till Eugene, räckte honom handen och lemnade rummet. Styrmannen hade ropat: land! och victor sick i lind i Marseille efter ett ärs hringströfvande i Italien. Samma afton rullade han i en Dilisence på vägen till Paris. Sedan hans alresa fran Genua hade han sjunki en sullkomliz känslol shel, valdsamma strid emellan samvete och de frestelser, för hvilka ban varit utsatt. Det var först i det ögonblick, då han stod i begrepp att äter beträda den sl014 husvudstaden, som han synles vakna upp ur densamma. Han salt ensam i vagnen. Med hufvudet lutadt mot dörrn, i en följd af den hans