Utländsk Litteratur. Geschichte der Litteratur der Gegenwart, von Theodor Mundt; Berlin 4842. JF Bland medlemmarne af det unga Tyskland mar såsom krilikus Theodor Mundt mycket utmärkt sig, både genom sin produktivitet och sin skarpa blick. Liksom de feste Nutidens litteraörer, började han sin bana med Noveller och Recensioner i åtsbillisa Tidskrifter; men bar seermera äfven riktat litteraturhistorien med några PFtörre kritiska verk, såsom Die Kunst der deutFgcher Prosa, Äslhelisch, literargeschichllich, gekellschafllich (4837) och den sistlidne ar utkomna Naslte Litteraturens IIistoria, som vi här Halva framför oss, och hvilken Förf. sjelf anger kom en fortsättning af Friedr. Schlegels Litteraslurhistoria. Såsom kritikus har Mundt visat sig iga en vidtomsattande talang att behandla hvarse tids-riktning; äfvensom denna LitteraturhistoFia utmärker sig genom mycken finess i stilen, pamt genom ett pikant, till och med understunUlom roande framställningssätt. be egenskaper, gom sornämligast karakterisera denne Försattare, och hvaraf hans arbeten äro genomträngda, äro en lelvande individuell sensibilitet, mångsaldiaret samt ett, osta med en viss mystisk högtidighet framträdande, filosofiskt djup. Vi meddele några utdrag i Svensk öfversättJning, af detta interessanta verk öfver Nutidens litteratur; och göra här en början med inledningen, der Förf. anger utgångspunkten för denna Litteratur, och tillika kastar en blick tillbada på adertonde århundradets bildningselemener, hvarvid han vidrör Goethes Romaner och Asdenne Forsattares förhållande till den romantiska kolan. TT Då vi nu söretaga oss att i följande söreläsingar uppdraga en tafla af nutidens Litteratur och denna tids utveckling af Nationernas anda, iro vi ingalunda villradiga, från hvilken ljuspunkt var framställning våsendtligen bör utgå ör att vinna en riktig dager, mäste vi först doch främst hålla blicken fästad vid den punkt, å hvilken vi mot slutet af förra århundradet änna bela det Europeiska nationella lifvet skakadt och upplöst genom så väl inre som ytlre strid. bessa revolutionens vågor, bland hvilka sadertonde arhundradet förlorade sig, äro da lillika för var egen samtid de lemninsar, afhvil ska den 2estalt beror, som de allmänna så väl Asom de individuella lesnadsvilkoren antagit. Revolutionen är den nya tidens Myth. Mt tyda Ådenna och förlika de i den inskrisna motsägelAser, är alt slunga den gamla sfinxen i asgrun den och sätta den fria menniskan på mensklig Ahelens thron. Alla krafter och alla riktningar från de mest skiljda hall, äro härmed syssel Asalta, och hämta sin styrka att sträfva och pro I ducera just ur den hemlighetsfulla ström, vic hvilken de stå, och som några bemöda sig al leda genom lifvets hela sträcka, andra åter al dämma och drisva in i en allt trängre fåra. Me hvarest finna en Nutidens lesvande riktning, son ej vore döpt med detta vatten? Från dessa omhvälsningar, hvilka, såsom ef följd af fransyska revolutionen, föregått i den Eu ropeiska Andens lif, hafva vi äfven hämtat sjelf va Litteraturens idee, så som vi här vilja låt den framträda , också, som den ensamt belö Am ERE ER —