Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1843, sida 2

Article Image
annan ledighet. Preste-Ständets ledamöter åro äfven af de — öfrerseenle. 2 I anledning af den återväckta frågan om Slalveriets upphäfvande på Ön S:t Barthelemy har Statstidningen meddelat Cuvernörens ulluande i kort sammandrag. Man ser deraf, att öslafvarne behandlas säsom tjenare i andra länder mera än såsom plantage-arbetare; samt all deras ägare torde vilja gifva dem frihet, mot ersättning; wen man finner ingen uppgift huru medlen dertill skulle af kolonien kunna beredas. Förslaset t. ex. alt söka bereda dessa, senom att börja låta slafvarna arbeta för esen räkning t. ex. en dag i veckan, till en början, och sedan köpa sig fria efterhand för flera dagar, till dess de kunde lesa sig alldeles; en method som visat sig lyckad på några andra ställen, synes ej falla i hogen. Det är emellertid allt mer synbart att den lilla koloniens inre ställning är försvårad och obehaglig, genom det att man så tillämpar den enkla åtgarden, att skilja öns sinancer från Svenska Stalsverket, så att derigenom dess innebygvare sa alt säga stå utom alla rättsförhållanden och bero af konungsligt godtycke allena. inga redogörelser för Öns tillstånd, styrelse och förvallning synas någonsin offentligt här. Den är en terra incognita — för hvilken man ej känner ringaste intresse. furu lätt vore det ej eljest, att anskalsa de 20,000 pund st. som på sin höjd erfordras för att friköpa de 600 slafvarna, genom en ringa inskränkning i vara onodiga utgifter; eller rättare: huru naturligt vore det ej, alt regeringen lat utbetala denna summa af egna medel, da detär allmänt kändt, att under loppet af 1812—1818 — och älven sedan, ehuru inkomsterna ej mer varit så betydliga, en mängd utaister bestridits med kolonial-medlen, som esentligen varit höga vederbörandes enshilta utgifter. Så har man sett de Kongl. Frikadett-asgifterna tagas deraf: och ända till gåfvor åt de fattisa i hufvudstaden. skulder till enskildta for uppbandlad Spanumal, som uppasifvits skänkt af Il. M. Konungen till dessa, 0. s. v. hafva blifvit dermed bestridda; att icke tala om alla de icke dithörande utgister, som öfverläggningarne angåeude Kabineltskasse-skulden under sista riksdagen blottade. Här i hufvudstaden börjar man att tänka på del af vår inhemska slafbefolkning, som njuter sriheten att svälta och frysa ibjäl på gatorna, emedan ingen vill köpa dem; nemligen de arbetslöse och försvarslöse fattige. Ett sällskap har här börjat agitera frågan och en sammankomst skall hållas; men att dömma af ett tryckt sorslag, blir hela saken blott ett appendix till Stockholms polisvård; en ibland de eländigaste som troligen inom någon hufvudstad finnes. bet är i mer än ett afseende sorgligt att se det ingenting kan företagas i och för allmänna saker, under beräkning af frivilligt förvaltningsbestyr af de bemedlade, utan att allt skall blifva ytterst beroende af embetsmyndigheter. Detta gör alt alla dylika bemödanden för folkeis hjelp, vård och förbättring slå felt: I detta afseende står hufvudstadea äfven på en ganska låg punkt, såsom i mänget annat. x

13 september 1843, sida 2

Thumbnail