Om de kommunistiska rörelserna i Frankrike. (Efter Fädrelandete. EH. Vi fortsätta i dag detta, för vår tid, så vigtiga ämne, och hoppas, i det vi derigenom göra våra landsmän närmare bekanta dermed, att, Åill komplett evidence, ådagalägga den himmelsvida åtskilnaden imellan de sanna liberalas sträfvanden att förskaffa alla medborgare likhet inför lagen och samma rättigheter och skyldigheter, såsom stalsborgare, hvaribland framför allt den att sjelf bestämma de lagar, hvarefter de vilja styras, de afgifter hvarmed de vilja underhålla staten 0. s. v. och kommunisternas dåraktiga orimlighet af fullkomlig andig och lekamlig jemlikhet. Af sig sjelfva blifva då Minerras och konsorters lika ensaldiga, som elaka insinuationer mot dessa liberala och deras organer sillintetgjorda. vi öfvergå, efter detta korta förord, äter till vårt ämne. Uskilnaden mellan kommunism och republikanism blifver bestämdare från 4855 till 4859, då Babourismen åter uppträder. Man hade gilvit proletärerne föreställningen om obegränsade rättigheter, som måste medföra förakt för all bestående rätt, och omsider förvandla motsatsen mellan konstitutionella och republikaner till en motsats imellan egare och icke-egare eller boureoisie och peuple. Det särskilda intresset stamträdde snart, om än den liberala bourgeoisien ännu fortfor att upphetsa massorna till förmån sar republiken. känslan deraf, att man, i alla fall, ej skulle tillfredsställa deras fordringar, tvang proletärerna att bringa sin egna grundsals till medvetande, för att lyfta sig sjelfva till en sjellständig, sammansluten korps. bDertill medverkade jemväl andra anledningar. De, i anledning al sammansvärjningarne och upploppen 1834, fängslade begagnade sin sängelselid till studerandet af Buonaroltis Babouvismens Ilistoria, och lemnade fängelset, såsom afgjorda Babonvister, med den sanaliska tron på det högsta berättigande till den absoluta, all skilnad tillintetgörande likheten, denna yttersta följd af jemlikhhetsgrundsatsen. De grundade nu, i det såkallade Proletariatet, i stället för den upplösta sociclå des droits de Uhomme, esna föreningar, hsari man gjorde bestämda fordringar, angaende det sociala likets form till den nya staten, och blef ej blott stende vid blotta tanken på en republik. Det, som var den väsendtligaste skrankan för denna klass, var brist på materiel besillning. Om också en republik infördes, så blef ve den dock ej proletariernes egendom, den blelve blott en förändring af de herrskande, ej en förbättring i de blott beberrskades tillstånd. Ock så hade många, som förut hade varit republi kaner, kommit till den öfvertygelsen , att, di hvarje stat nödvändigt gör skilnad mellan befal lande och lydande, så måste det rena naturtill sSstarldlet blilya det mal, som man borde efter trakla, såframt eljest tanken på den absoluta fri heten och likheten skulle realiseras; allt son hlikit utveckladt genom civilisationen skulle till intetvöras, hela historien iznoreras. Till sidan orimlisheter förer all absolutism, usarpå vär så kallade absoluta nykterhet redan ger ett laland bevis. ilur hav den ej redan urartadl till veri mm Ores —