Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1843, sida 1

kas. — Fransmännen nedkommo med bytet och sina fångar till bugten, — damerna bestörta och gråtande, omgisna af sina tjenare, — Dims dale, som åter hemtat mod, och gamle Tom, begge sammanbundne och med sänaslade händer, utsoro mot hvarandra i förebraelser och förbannelser. De som åtföljt Baroneten och tjenarne buro bytet, och fransmännen, som bevakade dem, ylfdes icke litet öfver den skicklighet, hvarmed de utfört sin. plan. Hvad är er afsigt, monsieur ? frågade Lady Esdaile ossicern, som gick bredvid henne. Li vill väl icke släpa oss med till Frankrike? Non, non, Madame! svarade fransmannen; omen alla måste qvarbli här, tills mitt man skap har inskeppat sig och kommit ut på sjön: sedan äro de fria. Det gör mig ganska ond Mylady, att besvära er så mycket; men våär egen säkerhet fordrar det. Jag tror: icke att ni af edra landsmän skal skörda mycket beröm för denna hjeltebragd monsieur, sade damen; för att icke tala on brist på skonsamhet och artighet emot fruntimmer, hoppas jag dock att ert röfvare-anfall skal blifva strassadt. Folkrätten — Pardonnes, Madame! afbröt henne ofsicern det är nödvändighetens rätt; — är bytet, son vi gjort, en gång väl öfver kanalen, skall de sälta oss i stånd att utrusta större fartyg, är dessa båtar. — Men, eh, mon Dieu! hvar å mitt folk? Jacques! Pierre! Jean! — Men intet svar följde på hans rop; ty Jac ques, Pierre, Jean voro i säkerhet om borpå fregatten. Hela truppen hade nu anländ