Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1843, sida 1

— —— — — Old-Eettyis Grotta. ) I Såsom vanligen plägar vara fallet under dimma, hade hela dagen nästan ingen vindfläkt varit, sal att en vacker, ehuru redan något gammal Fregatt, återvändande från Ost-Indien och seglande mot mynningen af Medway, för att der aftacklas, nästan orörlig legat på redden. Åstonen medförde dock en lätt vind och klart väder, och Fregatten hade, långsamt seglande mot strommen, just vid Dimsdales anfall uppnått höjden af Bellevue. Natten var herrlig — seglen hängde nästan orörliga vid masten — vakten gruppvis församlad, under det utkiken vid hvarje hlockslag ropade: ÅAllt våäl! — Kapiten Davenant, besalhafvare på Fregatten, hade redan en lang stund stått vid skanskanonen och eftertänksamt blickat åt kusten. Ilans tjenstår hade varit stormiga och nästan, sedan han erhållit löjtnantsfullmakt , tillbringade i Ost-Indien, tills han genom en obefläckad sjömanna-ära och skicklighet vunnit sin nu innehafvande rang. På andra sidan om skansen gick vaktbafvande Löjtnanten (i förbigaende sagdt, hapitens son och deltagare i bans faror) sorgfälligt iakttagande sin pligt. NU, Bob! ropade en underbåtsman till utkihen på babord, hvad ser du nu från land? Delsamma, som man ser om dagen, svarade denne; hbvyita hlippor, gröna kullar, — stenig strand och graa berg. Nå, kamrat, jag tror ditt roder varit förr i detta kölvattnet, anmärkte underbåtsmannen. Ja visst, Bill ! svarade utkiken; men många — ) Se G, U. o. S. T. N:o 94, 95, 97.