ha vunnit talrik efterföljd; och man ser nu dylika musiktillställningar i fria luften annoncerade uli Kirsteinska Husets Trädgård (Concerts å la Lanner), i Grubbska Trädgården åla Strauss) och uti Kongl. Humlegården. Jag besökte för en tid sedan en sådan der Concert i Iumlegården, förnämligast ditlockad af den svassande annonsen om en VOHALConcert af den berömda Tyrolertrion: G. Eisenberg, Å. Schattinger och Johanna Polosi. Af deras tvenne första nummer, hvilka voro de enda, jag hade tillfälle att öfvervara, tror jag mig dock hafva insett, hvarigenom de gjort sig så berömda, nemligen genom sin biskliga styrka i rösten; ty värre gastar att skrika har jag knappt hört. bet vore emellertid orättvist att pastå, att de sjöngo illa, — tvertom kunna de vara rätt skicklige Natursångare? men behagligt var det är ingen del att höra. Huruvida En pet äro verkliga eller blott quasi — Tvyrolare, öfverlemnar jag åt mera insigtslulle Zoolocer